Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

(till lördagsfliken, publicering söndag 2/2)– Livet är något man får tåla

Mod, tålamod och nyfikenhet. Tre ord som driver Anders Hansen.
Som liten opererade han bort en tumör i hjärnan. Detta har sedan präglat hans liv.
I dag visar han sina dikter i dagverksamhetens galleri i Hissmofors.
– Man får lov att tåla livet, tycker Anders.

Annons

Hade vi kommit rätt? Det fanns bara en massa byggföretag. Vi körde in på området och bakom alla skjul fanns ett hus med ett galleri. Där inne var det varmt och på bordet förbereddes snittar.

Då bryts tysnaden av en klar röst på jämtska.

Diktar-Anders är här.

Vem är han då? Jo, en man som skriver om livet. Som nu ska ut med sina ord till hela världen genom Amigos vernissage.

– Jag är inte nervös, det är ganska normalt folk som kommer, säger han och skrattar gott.

Dikterna hänger på väggarna i en vacker ljusinstallation och hans målning "Farfars kokare" finns på en annan vägg.

– Ja, farfar hade ju en kokare som han gjorde brännvin med, nu är den skrotad, de får ju inte ens finnas på museet i dag.

Inspiration till hans finurliga dikter är inget som han saknar.

– Det är ingen konst när man inte gör något annat än att fundera, det är bara att sitta och hitta på, säger han.

Historien om Anders Hansen började när han var nio år. Han fick malande huvudvärk men ingen läkare hittade något fel. Anders mamma tog honom till en homeopat.

– Det var nästan var straffbart på 1960-talet, berättar Anders.

Men hon ville veta vad sonen led av. Homeopaten tittade i den lilla pojkens ögon och berättade att det inte alls handlade om migrän och att Anders behövde söka hjälp inom vården. Sedan blev det bråttom till Uppsala. Anders hade en tumör i hjärnan. Nio veckor senare kom Anders hem till Alsen, lagom till midsommar.

– Nog blev den för sent tagen den tumören för jag har sviter kvar.

Två dagar i veckan är Anders på dagverksamheten Amigo i Hissmofors. Han bor i Alsen med sina två katter, Spökis och Selma. De är bra sällskap. Han tycker att han har fått god ordning på sitt liv. Han har börjat få ordning på stavningen också. Det enda som bekymrar honom är när han skriver på jämtska, eftersom datorn bara felmarkerar allt.

– Men det funkar, Bo Oscarsson kanske inte skulle godkänna stavningen, han är ju som chefen över jämtskan han, säger Anders.

Ulla Jonsson hjälper Anders att knyta fast scarfen runt hans hals. De är uppklädda i dag. Det är bara några minuter kvar tills dörrarna kommer att öppnas.

På väggen hänger många av hans dikter. Snart kommer många att läsa hans dikt om hur vi måste våga tåla livet hur det än ser ut. Något som Anders själv gör.

– Det här med att skriva ska bli min framtid och ska man ha någon utveckling måste man röra på påkarna, säger han.

Och så öppnades dörrarna.