Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka på samma vägar efter 60 år

Lokaltrafik med hästbussar startades i bland annat de större europeiska städerna under 1830- och 1840-talen. Hästomnibussarna kom att bli en del av stadsbilden. I Sverige gick utvecklingen sakta, när det gällde att ta fram motordrivna bussar.

Annons

När Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertälje och Maskinfabriksaktiebolaget Scania i Malmö slogs ihop till ett företag under namnet Scania-Vabis år 1911, blev det starten för ett stycke unik svensk industrihistoria. Fram till första världskrigets utbrott 1914 såg en rad nya produkter dagens ljus, som till exempel den första motordrivna bussen som Nordmarkens Automobiltrafik Aktiebolag beställde från Scania-Vabis. Den brukar kallas den första svenskbyggda bussen.

Men någon riktig fart på busstillverkningen blev det inte förrän 1923 när Sveriges Omnibusägares Riksförbund (SOR) bildades och svensk busstrafikförordning trädde i kraft som reglerade hur omnibussverksamheten skulle bedrivas. Bland annat fick inte hastigheten överskrida 20 kilometer i timmen beroende på den dåliga vägstandarden i landet. I början av 1950-talet var bussbristen i Sverige i stort avhjälpt. Nu trafikerades de flesta vägsträckor med linjebussar.

År 1952 köpte bussföretaget Nilsson & Gåije en Scania-Vabis buss modell B62, som sattes i trafik i mars 1953 på linjen Hammarnäs–Östersund. Innan bussen kom in till Busstorget hade den passerat orter som till exempel Backen, Gåije, Arvesund, Häljesund, Kvitsle, Mattmar, Tossberg, Åse, Vaplan, Krokom, Dvärsätt och Ås. Den första chauffören Lennart Strömberg "BussLennart", köpte 1966 åkeriet och bytte namn till Strömbergs Busstrafik.

I dag ägs Scaniabussen, årsmodell 1952 av Östersunds kommun. Sommaren 2013 iordningställde Patrik Strömberg (son till Lennart Strömberg) bussen till körbart skick. Efter 60 år har bussen denna sommar åter trafikerat vägarna i Arvesund med omnejd.