Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Titel: Traktorägare

/
  • Den eldrivna barkningsmaskinen Cambio från Söderhamns Verkstäder blev mycket vanlig att ställa upp vid exempelvis flottningsavlägg eller sågverk. För att driva den behövdes ett stort mobilt elverk.
  • Visst kunde utblickarna över fjärran skogklädda höjder vara vackra, för att inte tala om namnen på skogstrakterna. Eldselet, Ögonfägnaden och Solbergsvattnet. Rena poesin. Men utförslöpor, som här, var ibland ytterst riskabla då de tunga lassen sköt på rejält.
  • Mekaniserad lastning. Fast hjälplastare var ibland ett måste. Av denne syns dock bara händerna till höger på stockenTraktorägare i var på den tiden en titel god nog.
  • Det här är en halvbandsutrustad hjultraktor som kört fast. Banden gick ner och traktorn upp. Inte ovanligt för halvbandare om snön var djup.
  • Så här såg traktorn ut i grundutförande med Alfta-band. Sen tillkom all övrig skogsutrustning.
  • Behm Mårtensson. 84 år                                      ung och ständigt i farten. Foto:  Per Ericsson

”Traktorägare”
En titel med status ?
– Ja, kanske i telefon- katalogen. Fast i verklighet­en kunde det minsann vara annorlunda…
En som minns hur det var är Behm Mårtensson från Ramsele. Han skaffade sin första skogstraktor i slutet av 1950-talet.

Annons

– Det var inför avverkningssäsongen 1959/60 som jag beslöt att köpa en skogstraktor. På den tiden bodde jag och min familj i en by i de stora skogstrakterna på gränsen mellan Ångermanland och Jämtland. Vi var också på gång att bygga villa i byn.

– En av de större lokala skogsägarna var AB Graningeverken och det var deras faktor som ”talade för” som man säger på dialekten här, att jag nog borde skaffa en traktor. Orsaken var att efterfrågan på virke ökade.

– Graningeverken avsåg att bedriva en hel del gallring och till det krävdes en smidig traktor. Och då jag tyckte BM Bamse såg klumpig ut så fick det bli en ny Fiat som verkade bättre lämpad.

– De tålde helt enkelt inte trycket, påpekar Behm med ett skratt.

Slutligen kompletterades traktorn med en enaxlad 10-kubikmeters gummihjulsvagn som kunde utrustas med medar.

– Men jag borde ha valt en vagn med boggi. På vintern lastade jag fullt på vagnen. Men man fick vara försiktig. Utrustad med medar saknade vagnen broms och lasset kunde skjuta på alldeles oerhört i medluten!. Bromsutrustning kom sen som komplettering.

– Det var inte så ovanligt. Dessutom var hon mycket duktig.

Körningar med traktorn i djup snö kunde innebära risker då föraren inte såg vad som dolde sig under ”pudret”.

– Jag tippade faktiskt några gånger. Kommer särskilt ihåg en olycka inte långt hemifrån. Då föll traktorn tungt på sidan sedan jag kört över en stor stubbe. Tack vare skyddsramen och gallren klarade jag mig helskinnad. Med traktorn gick det också bra. Men att få upp den blev ett helt företag. I vissa lägen kunde man spela upp den med kranen. Men det gick inte nu. Vi fick lov att frakta dit en hel stubbrytare. Tack och lov hörde sådant här till ovanligheterna, säger Behm Mårtensson.

Mer läsning

Annons