Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tjänar miljoner – på flyktingar

Ett konkursmäss­igt strandhotell i den norrländska granskogen har blivit en god affär för fyra affärsmän från Hälsingland.
Miljontals skatte­kronor pumpas in – och ger miljonvinst till ägarna. Varje månad.
Samtidigt tvingar de Migrationsverket till ett hemligstämplat skadestånd genom att anklaga verket för hemlighetsmakeri, skriver Arbetarbladet.

Annons

Det märks snabbt att strandhotellet Svanbacken, norr om Delsbo i Hälsingland, inte är i så stort behov av betalande gäster. Vi är de enda gästerna den här vinterkvällen. Det är inte bara becksvart ute; dimman har dessutom slagit till. Vi får rum 263 längst bort i ena gaveln, bortom den nedsläckta restaurangsalen och den ödsliga korridoren.

Hotellet går nämligen alldeles utmärkt även utan gäster. Bättre än någonsin faktiskt. Svanbacken har på bara något drygt år gått från att vara ett förlustprojekt till att bli en kassako som åt de fyra ägarna tar hem en vinst på mellan 1 och 1,5 miljoner kronor. I månaden.

Omsättningen år 2013 var – utan att en enda betalande gäst räknas in – över 35 miljoner kronor.

Förklaringen finns på plan tre och fyra. Där bor nämlig­en, den här fredagen, 165 flyktingar som söker asyl i Sverige. Och på måndag kommer 30 flyktingar till, berättar vaktmästaren på hotellet: en man i övre medel­åldern som kallas The Big Man av vissa av flyktingarna där uppe.

Han äter middag, ensam i den halvt nedsläckta restaurangsalen. Han berättar att det bor fyra asylsökande flyktingar i varje dubbelrum där uppe. Att det som mest får plats 200 flyktingar på hotellet.

Dörrarna mellan hotellplanet och de asylsökande flyktingarna på våningarna ovanför är låsta, åt båda håll­en. Hissdörrarna går visserligen att öppna men knapp­arna till plan 3 och 4 är noggrant plomberade med låskolvar.

Ägare till hotellet är Hewal Fastigheter AB. Ende ordinarie styrelseledamot­en och vd är Dan Brock Petersen, en 41-årig Delsbo­företagare. Men han är inte ensam ägare till Svanbacken. Miljonvinsterna måste sannolikt delas med de tre kompanjonerna Patrik Norlin, Curt Sjöberg och Arne Brock Petersen. Dessa fyra styr Rådgivarna för företag i Norden AB, som är det bolag som äger Hewal Fastigheter AB.

Tillsammans inledde de fyra redan i augusti 2010, efter att de hade läst en tidningsartikel om det stora behovet av tillfälliga asyl­boenden, ett målmedvetet arbete för att slå sig fram till ett lukrativt avtal med Migrationsverket.

Efter att Migrationsverket hösten 2010 två gånger valde bort Svanbacken som asylboende, till förmån för konkurrerande aktörer i Njutånger och Järvsö, krävde ägarna att få se avtalen mellan Migrationsverket och konkurrenterna. Migrationsverket svarade med att sekretessbelägga avtalen.

Affärsmännen i Delsbo gav emellertid inget alls för Migrationsverkets ängslan inför att offentliggöra avtal. I februari 2011 överklagade Hewal sekretessbeslutet till Kammarrätten i Jönköping. Och de fick rätt. Avtalen gick inte att gömma undan.

Det blev startskottet för en mycket omfattande granskning av Migrationsverket. Vad vd:n Dan Brock Petersen ville föra i bevis var dels att Migrationsverkets direktupphandlingar av asylboenden var olagliga. Och – inte minst – att det egentligen var Hewal som hela tiden hade haft rätt till ett antal asylboendeplatser som de aldrig fick.

I sak fick strandhotellsägarna i Hälsingland till sist rätt. Migrationsverkets direkt­upphandlingar var inte lagliga, vilket enligt hotellägarna hade lett till ett otillbörligt favoriserande av vissa godtyckligt utvalda leverantörer.

Det hela var emellertid en hård juridisk match mellan juristerna som tog två år och gick hela vägen upp till Högsta Förvaltningsdomstolen, Hewal beräknar sin arbetsinsats på utredningsarbetet till över 500 timmar.

Arbetet skulle visa sig vara väl använd tid.

Inte bara på så sätt att Svanbacken till sist fick eftertraktade avtal om totalt 200 platser och nu därför omsätter mellan 2 och 2,5 miljoner kronor i månaden på att låta flyktingar bo där och sedan ett drygt år därför går med över en miljon kronor i vinst i månaden.

Nej, dessutom har hotellägarna tvingat fram ett hemligt skadestånd för den tid då Svanbacken inte fick några avtal. En sekretess­belagd överkommelse som varken hotellägarna eller Migrationsverket vill ska bli känd för allmänheten.

Vi är tillbaka på Svanbacken igen, den där mörka vinterkvällen då dimman ligger tät och hotellgästerna lyser med sin frånvaro.

Tar man en promenad runt hotellet ser man silhuetter av människor i fönstren på de övre planen. På en större balkong står rökarna, eller så vankar de av och an. Det är becksvart ute.

Det är lätt att glömma bort, när man läser Hewals alla inlagor till olika juridiska instanser, att det handlar om människor på flykt. Människor satta under den mest extrema press man kan tänka sig. Flyktingar från Syrien. Mammor, pappor. Barn. I en tröstlös och pressande väntan på besked – åker jag hem eller får jag stanna?

Särskilt lätt är det att glömma när man läser hotell-vd:n Dan Brock Petersens allra mest vinst­givande inlaga till Norrköpings tingsrätt, inskickad i mars 2013. Där argumenterar han för hur mycket skadestånd Svanbacken kräver av Migrationsverket för att Svanbacken inte på en gång fick sina lönsamma avtal om att ordna tillfälligt boende åt asylsökande.

Det är där han räknar ut handelsvinsten per flykting. Eller mer exakt uttryckt: hotellägarnas förlorade handelsvinst när de inte omedelbart fick något avtal med Migrationsverket. Den förlorade handelsvinsten var, räknar Brock Petersen ut, 235 kronor per flykting och dygn.

Utifrån den summan gör han sedan en noggrann beräkning och kommer fram till att den för hotellet uteblivna vinsten på flyktingmottagande under den tid det inte fick avtal med Migrationsverket landar på nära 16 miljoner kronor.

Tillsammans med kostnaden för det arbete som lades ned på den juridiska fajten kräver Hewals vd därför Migrationsverket på ett skadestånd på lite drygt 16 200 000 kronor. Detta krav lades fram till tingsrätten i Norrköping i mars 2013.

Fem månader senare drogs skadeståndskravet tillbaks. Då hade nämligen Hewal ingått en förlikning med Migrationsverket.

Hur förhandlingen lät kan vi bara spekulera i. Men hur den slutade vet vi. Ett gemensamt avtal skrevs under den 12 september i fjol – ett avtal som var tänkt att förbli hemligt. Just hemlighetsmakeriet var i själva verket en poäng med avtalet: att Migrationsverket skulle slippa kommande rättstvister och mer publicitet i frågan. Och på så sätt försöka undkomma fler skadeståndskrav.

Priset för tystnaden var tänkt att förbli hemligt. Den 17 december 2013 beslutade enhetschefen Cecilia Gylling Lindkvist och verks­juristen Kent Juhlén på Migrationsverket i Norrköping att avslå vår begäran om att få se innehållet i förlikningsavtalet. Men vi kan i dag ändå avslöja att Migrationsverket valt att ge hotellägarna i Hälsingland minst 8 miljoner kronor för att få dessa att dra tillbaks sitt skadeståndskrav.

Knappt två veckor efter det att förlikningsavtalet tecknats görs nämligen en extra utbetalning till Hewal från Migrationsverket på just 8 miljoner kronor – en utbetalning som på flera sätt sticker ut i vår granskning av utbetalningar till bolaget. På specifikationen står det bara ”enl överenskommelse”.

Den offentliga tystnaden i frågan var med andra ord, för Migrationsverket, värd minst 8 miljoner kronor.

Och för att summera utifrån avtalets segrande part: Hewal fastigheter, bolaget som i flera år kritiserat Migrationsverket för hemlighetsmakeri och överklagat sekretessbelagda avtal, framstår nu plötsligt själva som rätt nöjda med hemlighetsmakeriet.

Det är dags att lämna Svanbacken. Det är lördag förmiddag. Sömnen har varit så där: En kvinna grälade under natten upprepat på en man i rummet ovanför och ett barn vaknade och skrek med jämna mellanrum.

På vägen utanför hotellet står Fisaha och Hagos, två flyktingar från Eritrea, och liftar. De vill in till Delsbo ungefär tre kilometer bort. Nu på vintern är det ofta halt.

Delsbobor berättar att det dagligen är mängder av flyktingar från Svanbacken som promenerar fram och tillbaks till det lilla samhället för att ha något att göra.

Ingen bär reflexväst, i alla fall inte de här dagarna, vilket är lite konstigt med tanke på mörkret och dimman och en av utbetalningarna från Migrationsverket till Svanbacken för ett drygt år sedan: reflexvästar för 22 850 kronor.

Fisaha och Hagos kan hur som helst få åka med oss in till byn den här dagen. De pratar inte mycket engelska men vi lyckas ändå förstå att de tycker att det är okej på Svanbacken.

– We come… five days ago! It’s good, säger Fisaha.

Fem dagar. Det ger en handelsvinst för Svanbackens ägare på 235 kronor gånger två (personer) gånger fem (dygn) – för att följa hotellägarnas eget sätt att räkna.

Det ger 2 350 kronor i handelsvinst på de här två unga männen, så här långt.

Mer än hälften av de skattemedel som Migrationsverket avsätter för att hjälpa flyktingarna på Svanbacken – 400 kronor per person och dygn – går i själva verket till vinst för de fyra personer som äger hotellet i stället.

Har andra asylboenden liknande vinstmarginaler är det enorma summor skattemedel som årligen betalas ut till vinst åt ägare av hotell, kursgårdar och campingplatser runtom i landet. Migrationsverket bedömde inför 2014 att årets kostnad för dessa boenden skulle bli ungefär 1,5 miljarder kronor. Jobbar alla som Svanbacken är upp emot 900 miljoner kronor ren vinst för dem som får de åtråvärda avtalen.