Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tom har skrivit om byn som försvann

Åre är byn som försvann. Men det är ingenting som den förre hotellkungen Tom Widlund sörjer.
– Nej, det är mycket bättre nu, säger han med ett skratt.

Annons

För några decennier tillbaka kunde Åre locka omkring 700 påskgäster. Gästerna var trogna och återkom år efter år. Det uppstod en familjär stämning i Åre där alla kände alla.

Men Åre lockade bara en speciell grupp människor: de mest välbeställda.

– Det var rena titelsjukan. Det var direktören, grevinnan, docenten, ambassadören, konsuln och majoren, säger Tom Widlund som skrivit en bok om byn.

Gästerna dinerade i frack ända fram till början av 1970-talet då jeansen tilläts bäras av middagsgästerna. Det var först när stugbyarna började dyka upp som turismen förändrades. När hotellens dominans försvann blev det mer folkligt i byn, minns Tom Widlund vars föräldrar 1949 köpte Åre hotellkoncern där Åregården, Grand hotell och Sporthotellet ingick.

Hur byn har utvecklats har skildrats i flera böcker. Men Tom Widlund, 78 år, ville göra en annorlunda och mer personligt skriven historieskildring. Han har därför skrivit om sin egen och sin familjs historia och samtidigt beskriva Åres utveckling. Hotellkoncernen fanns i familjens ägor ända fram till 1971. Då såldes den och Tom började arbeta som idrottslärare i Järpen efter flera år som chef på nåra andra stora hotell i Sverige.

Även om han kan sakna den gulliga fjällbyn är dagens Åre fantastisk i Tom Widlunds ögon.

– Det här var ju drömmen. Tänk att vi har linbana upp på skutan och vi kan åka skidor överallt. Det är ju så fint att man kan göra det. Jag är förvånad över allting. Jag hade aldrig, aldrig kunnat tro att det skulle bli så här, säger han.

Annons