Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Grut "Into the depths"

Östersundaren Tomas Grut gör instrumental musik som är väldigt lätt att ta till sig.

Annons

På andra skivan "Into the depths" är pianot fortfarande i centrum, men nu finns även stråkar och trummor med i ljudbilden.

Tomas Grut har själv kallat musiken för modern och filmisk och det håller jag fullt ut med om. Ackordföljderna är av samma typ som de inom pop- och rockmusiken, blandat med en filmmusikkänsla.

Det är musik som vill bygga stämningar, och själv kan jag höra många olika känslor i den: hopp, vemod och uppbrott är några. Ofta går låtarna i moll, men de innehåller ändå en dramatisk energi.

Låten "Jasmine" har fått sitt namn från den tunisiska revolutionen och är en av skivans höjdpunkter, framför allt genom hur den byggs upp med stråkar och avslutande marschtrummor. "Lost senses" har en tilltalande rytm, "The whirlwind" sticker också ut.

Filmmusik är skriven för att höras tillsammans med levande bilder, det är så den ska upplevas. Och även om Gruts musik inte är skriven specifikt för film låter den så. Det känns som att den skulle behöva bilder till sig, eller mer tydliga solomelodier. Något mer, så att musiken verkligen hamnar i centrum och träder fram ur bakgrunden.

Uttrycket är begränsat, låtarna är ganska lika varandra och det gör att jag blir mätt redan innan skivan är slut. Men jag lyssnar gärna på Grut i mindre doser, och då helst nämnda trippeln "Jasmine", "Lost senses" och "The whirlwind".

Betyg: 3/5

– Folk tackar mig dagligen