Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomteboresan

Mot slutet av november drog vi åt Hecklefjäll. Inte riktigt, men uttrycket har något hemlighetsfullt över sig.

Annons

Man kan alltid finna något äventyrligt att fantisera omkring. Vårt län hyser välkända och värdefulla destinationer, särskilt om man drar västerut.

I Åse-trakten på Rödön, mötte oss en känsla av fritidsområde vid havet med sjöbodar och bryggor, intill vattenbrynet, där tallarna i solen förstärkte intrycket. Ingen kunde tro annat än att det var en bild från Bottenvikens kustremsa om våren innan småskutorna sjösatts, bortsett från Skutan i fjärran. 

Från Rödöbron bjöds vi som vanligt på en vy utöver det vanliga. Längs hela fonden låg de nyvita fjälltopparna utströdda som maränger. De små öarna markerade djupkänslan, såväl den horisontella mot fjäll och himmel, som den vertikala ner i Storsjöns djup. Den lilla ön närmast ser lockande ut. På tillgängliga kartor finns inte namnet utsatt. Storsjöskepparna och ni gamla F4-piloter vet svaret! Jag vet inte om den heter Åsön, Kycklingholmen eller något annat. 

Bengt på Friskis, god vän och f d F4-pilot gav mig svar på tal! Ön på västra sidan om Rödöbron är Åsön och ön mellan Ås och Frösön heter Kycklingholmen. Åsön var ett bombmål för den flygande militärflottan och helt kal under 1960-talet. Kanske säkrast ändå att avstå från lockelsen att landstiga... Öns ståtliga höjd är alltså en modern företeelse!

Alla sevärdheter och storslagna konstateranden om Åre med omgivningar förtjänar en egen historia att berätta någon annan gång. En liten tomteanknuten plats kan dock förtjäna sin egen betraktelse, nu när det lackar mot jul.

Längs vägen mellan Åre och Duved korsar man ett vattendrag. Just där brukar jag alltid kasta en blick åt norr, i hopp om att i farten hinna uppfatta en sagolik plats. Den här gången gav vi oss tid att stanna, och ser man på! Längst där nere låg som vanligt, upphöjd på ett podium, den bedårande lilla trollhyddan vid fjällets fot. 

Så här strax före jul är det inte svårt att tänka sig att det rent av är Tomtebo, som ligger inbäddat i skogens frid. Den vanligtvis forsbrusande bäcken hade lugnat ner sig under frostiga isflak. Luften glittrade av silverstjärning frost och gav ett naturligt dimfilter åt såväl verkligheten som åt bilden. Vi föreställde oss att vi såg och hörde småtomtarna leka runt hyddan medan Tomtemor och Tomtefar stod på brygghyllan över forsen och njöt av småttingarnas glädje och av friden före julrushen.