Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Trippelpremiär på Teaterverkstaden

– Vi vill inte ha med er på vår semester. För att ni stör. Semestern. Allt blir ju förstört. Fattar ni inte? You have to go! Åk härifrån!
Se också tv-inslaget i artikelns topp.

Annons

Johan Söderberg fladdrar med armarna och låter sin alltmer upphetsade rollfigur Svante stirra anklagande på de utländska bärplockarna, som han upplever som något alltmer obehagligt och främmande.

Onsdag kväll på Östersunds Teaterverkstad och repetitionerna är inne i slutfasen inför fredagens genrep och lördagens premiär på ett ambitiöst höstprojekt med två pjäser, ett mellanspel och 30-talet agerande.

Denna kväll repar Johan med Hanna Westergren och Madeleine Borg i det lika tragikomiska som brännande kammarspelet ”Björnlandet” av Camilla Blomquist.

Pia och Svante har tänkt sig några sköna dagar i en stuga i skogen för att lära känna varandra. Men när det dyker upp en grupp vietnamesiska bärplockare ställs tillvaron och deras relation på vissa prov.

Pjäsen är sprungen ur projektet ”Ur svenska hjärtans djup” där en grupp dramatiker efter förra riksdagsvalet satte sig ner för att skriva pjäser utifrån den svenska verklighet där ett öppet främlingsfientligt parti sitter i riksdagen.

– Vi blev förtjusta när vi hittade pjäsen och jag har inte sett att den spelats på andra håll. Materialet finns på nätet och är fritt att använda.

– Jag tycker dessutom den är skriven med ett kvinnligt perspektiv, säger verkstadens outtröttlige motor Torben Sundqvist.

Båda rollfigurerna slits mellan olika ståndpunkter hur de ska förhålla sig till varandra och de främmande människorna, de blir omväxlande veliga och aggressiva:

– Man kan känna igen sig, ler Johan.

Han har varit med i verkstadens arbete tidigare, medan både Hanna och Madeleine är nya för säsongen, även om de jobbat med teater i andra sammanhang, vilket märks.

De båda turas dessutom om att spela Pia, växlar mellan speldagarna och kan således sufflera varandra under repetitionerna.

– Men ska Pia verkligen komma in den här vägen?

Replikerna sitter, men ännu tre dagar före genrepet är många scenlösningar öppna, gruppen laborerar med olika entréer, placeringar i rummet och även själva avslutningen.

– Vi ska inte vara överdrivet dramatiska, inte skriva publiken på näsan, förmanar Torben, som ger raka synpunkter och anvisningar, men också hejdar sig och frågar om han avbryter för mycket.

Scenrummet är avskakat och de två aktörerna ackompanjeras enbart av pianisten Ivona Jakubowska och en del ljudeffekter.

Verkstadens andra premiär är ”Tjejen i aspen” av Staffan Göthe – en familjeföreställning om en tjej som tillbringar sommarlovet uppflugen i ett träd.

Hon dagdrömmer, filosoferar och iakttar allt som händer runtomkring. När hösten närmar sig har hon blivit en aning äldre och kanske mera sig själv.

Här agerar en stor grupp skådespelare och Torben är förtjust:

– Göthe är bara några år äldre än mig så jag känner igen mycket av scenerna och hoppas det ska fungera.

Som extra bonus bjuder verkstaden på ett tredje inslag under fikapausen mellan de båda pjäserna – små fynd ur ”Livssyn”.

Det är ett projekt om möten mellan människor som kommer ur ett samarbete med Iranska konst- kunskaps- och kulturföreningen, Östersunds sameförening och Röda korset.

Sammanlagt blir det sex föreställningar enligt följande: