Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tusentals hyllade OS-hjältarna

Vinterstaden (nåja) Östersund tog emot sina OS-hjältar på ett mycket välfyllt Stortorg.

– Det här är galet! Vilken chock jag får, sa Emil Jönsson när han såg åskådarmassorna vid OS-firandet.

Annons

OBS Tyvärr har vi tekniska problem med vår webb-tvsändning och kan tyvärr inte lägga ut någon repris från gårdagens live-sändning. Vi ber så mycket om ursäkt för detta. OBS
/ÖP:s webbredaktion

Kvällen gick i samma tema som en kväll på Stortorget i mars, 2010. Då handlade det om att fira OS i Vancouver och totalt elva medaljer.

Den här gången hade den svenska skörden utökats till 15 medaljer, varav elva i längdspåret.

Inramningen var dock densamma som 2010. Tusentals människor var samlade runt scenen på Stortorget.

Där var programledaren Patrik Jemteborn, men också en strid ström av OS-hjältar, aktiva som ledare. Det var musik, skratt och jubelrop, vimplar, flaggor och även några adrenalinhöjande och känslosamma referat från Radiosporten, som i ljud återberättade några av medaljloppen i Sotji.

Både Jemteborn och en del av de aktiva var förbluffade över publiktrycket.

– Det är helt magiskt hur mycket folk det är, sa Jemteborn.

– Jätteskönt att se vilket stöd ni ger oss, menade skicrossåkaren Victor Öhling Norberg, som lovade att stå på benen under hela loppet vid nästa vinter-OS.

– 2010 trodde jag på kanske 500 till 1000 personer här på torget, men det kom så mycket mer. Nu är jag mer förberedd på det, sa Anders Södergren, som också kom med ett löfte inför världscupen i Östersund om precis ett år.

– Om jag får plats i laget lovar jag att åka, sa han, vilket förstås orsakade stort jubel.

Emil Jönsson var, inte oväntat, mest utförlig i sina kommentarer om publiktillströmningen.

– Det är galet! Vilken chock jag får! Tack för att ni kom och för att ni bryr er. Det värmer!

Patrik Jemteborn bollade frågor till höger och vänster. Han tyckte till exempel att området på Frösön, där Helena och David Ekholm samt Emil Jönsson och Anna Haag bor/kommer att bo, borde få ett specialnamn.

– Medaljbacken.

Emil Jönsson liksom de övriga, hade förstås med sig sina OS-medaljer. Han själv tog två brons, med en stor portion stolpe-in.

– Nu har jag börjat glädja mig över medaljerna. Under det här OS har jag lärt mig att aldrig ge upp, hur det än ser ut.

Teamsprintkollegan Teodor Peterson svarade som vanligt sakligt och lugnt på alla frågor. Även den sista, "vad minns du mest, förutom medaljerna"?

– När vi kom dit. I fjol var det snöstorm och dåligt väder, men nu var det strålande sol och hårda och fina spår.

Ida Ingemarsdotter kom hem med ett guld och ett brons. Frågan är var hon ska placera sina medaljer?

– Alla mina andra medaljer ligger i ett skåp. De här medaljerna har en tillhörande ask, men de får nog också ligga i ett skåp, sa hon.

Anna Haag var kanske den mest otippade av alla medaljörer.

– Jag hade drömt om medalj, men inte vågat hoppas. Jag var så osäker innan. Både på om jag skulle bli uttagen och om jag skulle få köra något. När jag väl fick plats i stafettlaget och sedan var med och tog guld... jag har inte ord för det, sa hon glädjestrålande.

Tre OS-medaljörer som inte fanns på plats var Johan Olsson, Anna Holmlund och Lars Nelson. Alla hade förhinder.

En annan medaljör från Östersund, Alexander Edler, var också förhindrad. Som ishockeyspelare i matchtäta NHL finns det inte utrymme för dylika "utflykter".

-------------------

Fotnot 1: Johan Olsson, Lars Nelson och Anna Holmlund hade förhinder och kunde inte närvara vid firandet.

Fotnot 2: Arrangörer av OS-firandet var Östersunds kommun, Länsstyrelsen, Regionförbundet, Mittuniversitetet, J/H Idrottsförbund och City Östersund.