Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två grönavågare hittade hem – och tog över gården i Kittelberget

I den lilla byn Kittelberget, utanför Landön i Offerdal, ligger det fyra vackert belägna gårdar. En av dem ägs av Hjördis och Olde Ljuslin som försörjer sig på sina mjölkkor och har bott här i snart 40 år.

Annons

I huvudsak är Hjördis och Olde Ljuslin mjölkleverantörer, men en del av mjölken går till det egna mejeriet. Där ystas den till ostar av olika slag, blir till smör, yoghurt eller ostkaka. Produkterna säljer de sedan på marknader och till restauranger i Stockholm och Åre.

De anser själva att de förädlar alldeles för lite, ”men man måste ju leva också”, som Hjördis uttrycker det.

Men paret har sett ljusare dagar.

– Det är en tuff period nu i och med Milko och Arlas eventuella fusion. Och att ersättningen till mjölkbönderna har sänkts med 40 öre per liter gör det inte lättare för någon mjölkbonde, säger Olde.

Själva kom de som gröna,vågare till Jämtland på 70-talet, letade de sig ut på landsbygden och åkte genom länet på motorcykel för att hitta en gård att slå sig till ro på. Men hela tiden stod den där, Hjördis föräldragård i Kittelberget, där hennes mor levde som änka.

– Mamma ville inte att vi skulle ta över gården och hålla på med lantbruk för att hon själv hade slitit så ont. Hon tyckte att vi skulle göra något annat eftersom vi hade utbildat oss.

Men trots moderns ovilja fick paret ta över gården till slut.

Hjördis fick jobb på Landö skola medan Olde arbetade på gården. Och med sin enda ko Maja började de livet som bönder. Då var de 16 mjölkleverantörer i Landön och de kringliggande byarna. I dag har de 44 kossor men är ensamma mjölkbönder i området.

Med tiden insåg Hjördis att det var på gården hon ville vara.

– Jag gick en kurs i ystning och började ysta ost i ett litet kokhus på gården. Jag minns hur jag älskade fridfullheten i att gå och vänta på att osten skulle bli färdig och hur lugnt och stillsamt det var i jämförelse med att vara lärare.

Numera hyr de sedan några år tillbaka Eldrimners flyttbara mejeri där de sköter tillverkningen. Hon har hand om ystningen medan Olde har ansvaret för de många djuren på gården. Drivna av gröna vågen-mentaliteten och tankegången om självförsörjning, arbetar de på med sitt livsverk. Men visst var det hårdare än de först tänkte att det skulle vara.

– Romantiseringen av det hela ramlade väl bort efter ett tag och verkligheten kom ifatt oss, men det är nog att folk visar uppskattning för det man gör som får en att fortsätta. Tillsammans med kreativiteten som kommer av att skapa nya ostar och testa om produkterna fungerar så är det värt det, säger Olde.

Och visst fungerar det, de vill till och med kalla den lokalproducerade maten en trend numera.

– Vi säljer inte mer i dag är förut, men det finns fler aktörer nu. Så på det sättet kan man säga att vi har märkt av ett ökat intresse för våra produkter, säger Olde.

Men trots mer sysslor och mindre tid så har de lärt sig konsten att inte stressa upp sig.

– Vi kompletterar varandra bra eftersom vi vill det här lika mycket båda två. Man hade inte orkat dra lasset själv. Och för att stressa ner får man koppla bort saker, som när grannarna plockar fram gräsklipparen och gör fint på gården och man själv inte hinner, säger Hjördis och skrattar.