Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två konstnärer med rötterna i Östersund

En helg full av liv, liv som levs, liv som förändras, liv som försvinner och liv som kommer. Två helt olika konstutställningar tacklade ändå på något sätt samma stora frågor. Och helgens alla utställningar var skapade av konstnärer med rötterna i Östersund …

Annons

Tipset

Spännande textiler i både ordning och oordning

Monica Nilsson tillhör mina absoluta favoriter. Hennes orädda hantering av textilier och ständigt nya spännande utställningstankar gör mig glad. I lördags var det vernissage för hennes nya utställning "Oväntat avbrott" på Galleri S.

Direkt när man kommer in i galleriet nästan snubblar man över ett bord fullt av textilier, verket "Kropp" fångar genast upp besökaren. Och nästa verk är en gigantisk matta i gammal teknik där ordet Älg står skrivet alldeles klart. I de andra rummen finns en samling svarta tyger och en svart fluga, där finns byrålådor och skåp och överallt tyger och textilier som rullats, som vikts med mera.

Senast Monica ställde ut på Galleri S var för hela nio år sedan. Då hette utställningen "Hem" och där fanns då både spisar och frysar och annat. "Oväntat avbrott" är också som att kliva in i någons hem, ett rörigt hem, kanske ett dödsbo, kanske någon som ska flytta eller någon som flyttat in. Det är både ordning och oordning på samma gång. Och kvar från förra "Hem" finns den där vedspisens plattor på väggen.

Tidens oundvikliga gång och allt sådant där som händer i våra liv, sådant vi vet som ska kunna hända men ändå alltid händer lite oväntat och som kastar alla andra planer åt sidan. De enskilda verken utgörs av installationer, en slags textila skulpturer, en matta och vackert färgstarka textila fotocollage på väggarna.

Det här är en utställning som inte är som andra. Monica säger att nu när hon är pensionär kommer hon att ställa ut betydligt mer framöver. Det ser jag fram emot. Men just nu helsköna "Oväntat avbrott", ett avbrott som pågår fram till 2 oktober.

Lars Bolin Gallery

Frågor om livets mening och funderingar runt liv, död, kärlek, svek.

Det har hänt mycket i Kajsa-Tuva Henrikssons liv sedan förra utställningen på Galleri Mono. Händelser som uppenbarligen påverkat henne och hennes konst. "Together" heter utställningen hos Lars Bolin Gallery som lockade hundratals till vernissagen i fredags kväll. Det är en hoppfull titel. Och i den konst som visas och i de korta dikter som sitter på väggarna finns både sorg, glädje och hopp.

I det första rummet dominerar de stora målningarna där bilder och runda mönster i klara färger påminner om hennes succédebut på samma galleri "För nu ett bra tag sedan". Det är ett steg tillbaka till de jazzomslagsinspirerade målningar som fick mig och andra att upptäcka hennes konst på allvar.

Med färgerna från jazzen och popkonsten och former från Niki de Saint Phalle är Kajsa-Tuvas konst är som bäst. Men det här är en stor utställning. Här finns också collage, måleri i och på plexiglaslådor, teckningar och som sagt en hel del ord både i målningarna och på väggarna. Det är en väldigt generös utställning full av infall och olika vinklingar. Men mitt i allt finns det också en hel del frågor, frågor om livets mening, frågor om minnen från barndomen och funderingar runt liv, död, kärlek, svek.

Det enorma flow som Kajsa-Tuvas utställningar brukar ha finns här till en viss del. Men här finns också hållplatser där tiden stannar upp.

Det är totalt 38 olika verk som visas upp. Allt är inte lika bra, här finns både effektsökeri och en del som inte alls har samma genomtänkta uttryck som de bästa verken. Men sett som en hel utställning så finns här också precis som hos Monica Nilsson på Galleri S en helhetsupplevelse som faktiskt kräver varje enskilt verk.

"Together" hänger kvar till 2 oktober.

Urbn Art

Ansikten som sticker ut

Hos Urbn Art längst ner på Thoméegränd var det också vernissage i helgen. Anders Redin visar 24 målningar, mest i akryl men även några i blandteknik.

Det är en blandad utställning; från förenklade Julian Opie-figurer till drömska landskap och en hel del olika varianter på ansikten.

Som utställning betraktat är det så olika delar att jag har svårt att förstå att allt är skapat av samma konstnär. Det skapar förvirring. Men jag tycker ändå om hans sätt att arbeta med och bearbeta ansikten. Ansikten i en stor massa där vissa ansikten sticker ut.

Anders Redin har en hantverksskicklighet och en känsla för att arbeta med grafiska effekter som jag gillar.

Kulturhuset

Ulf Lundells syster ställer ut spännande akryler

Inger Lundell hade vernissage på Kulturhuset i Järpen i helgen. Efternamnet är vanligt, men den här gången också ovanligt. Inger Lundell är faktiskt Ulf Lundells storasyster. Hon har bott ett par decennier i Västjämtland och bland annat arbetat som lärare.

Inger Lundell visar akvareller och någon akrylmålning. Hon har ett skönt handlag med penslarna och hennes direkta och inkännande sätt att avbilda naturen och årstidernas skiftningar får mig att må bra. Det finns i hennes måleri drag som också finns i en del av Ulf Lundells konst, sättet att arbeta med streck, färger och fåglar till exempel, det är i och för sig en anmärkning i marginalen, men ändå kul att se.

Utställningen Årstider hänger kvar i Kulturhuset till 22 september.