Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tyresö dopar sig – men vad gör då ÖDFF och K/D?

Något osunt är på gång inom svensk damfotboll. Tyresös vansinniga satsning (ekomisk doping) lär sluta i ekonomisk krasch och tvångsnedflyttning.
På hemmafronten vill ÖDFF och K/D bli ÖFK light med totalt 10-12 utländska spelare. Hur klokt är det?

Annons

När K/D och Ope under tisdagen drabbar samman i årets första division 1-derby, är det lite av två skilda världar som möts.

K/D jagar en plats i Elitettan, men det ska inte ske med jämtländska spelare. Ambitionen är att halva laget ska bestå av utländska förstärkningar.

Ope är glad om man klarar nytt kontrakt. Det ska ske med ett hemvävt lag. Med egna produkter och spelare från närområdet. Det klassiska sättet.

Konkurrenten Östersunds DFF tänker som K/D. Det är utländska spelare som ska lyfta laget. Därför har man hyrt in sex spelare från USA.

Det är sannerligen en ny värld som öppnar sig inom svensk damfotboll. Hade K/D och ÖDFF:s satsning handlat om två allsvenska lag hade vi kanske inte reagerat, men det här är den tredje nivån vi talar om.

ÖDFF och K/D:s utlandssatsning kan mycket väl vara unik inom svensk damfotboll på det tredje trappsteget. Varför är det då två jämtlandsklubbar som går i fronten för detta tänkande?

1. Har man smittats av Östersunds FK?

2. Saknas det tillräckligt många egna spelare i Östersundsregionen?

3. Har man blivit förblindade av det sken som utgår från nya Elitettan och vill dit så snabbt som möjligt?

Frågar vi ÖDFF och K/D själva pekar de på punkt 2. Tre division 1-lag i Östersundregionen har dränerat lagen på inhemska spelare.

Det finns helt enkelt inte så många andra vägar att gå än att värva utländskt om man vill lyckas. Dessutom, säger de, är det inte så dyrt.

Ett annat argument är att det är bra med utländskt inflytande i laget. Konkurrensen ökar och de svenska spelarna blir sporrade.

Det ligger något i alltihop. Inslag av spetskompetens utifrån är nyttigt och i många fall behövligt. Vare sig det gäller fotboll, basket eller ishockey.

Dagens toppidrott är inte som förr. Nu blandas nationaliteterna på hög och låg nivå. Det finns något charmig i det, något berikande.

Det finns dock gränser när det sunda blir osunt. Östersunds DFF har passerat den gränsen. K/D:s ambition visar att de vill passera samma gräns.

Vissa menar att båda klubbarna gör sig skyldiga till moralisk doping. Att inhyrda korttidsspelare är kortsiktiga satsningar som bara ger tillfällig njutning.

Å andra sidan anser jag inte att Ope, just nu, gör helt rätt heller. Leif Erson och den nuvarande truppen skulle behöva en, kanske två toppförvärv för att få det där riktiga genombrottet i serien.

Just nu har Ope ett lag som är på gränsen till att hålla i division 1. Skadan på Sandra Nilsson har satt ned slagkraften betydligt. Framför allt saknas det två spelartyper. En djupledslöpande mittfältare eller en duktig en-mot-en-spelare på kanten samt ett snabbt komplement till Lisa Landin på topp.

Bli inte förvånade om Opeledningen, med Susanne Hallberg i spetsen, snart tvingas börja sondera utlandet efter en förstärkning.

Ope hoppas säkert att jag har fel. De förlitar sig till att klubben med länets i särklass bredaste och bästa ungdomsverksamhet ska hålla sig kvar i divison 1 norra Svealand på egna meriter – inte med hastigt inplockade utländskor.

En första fingervisning om vem som får rätt får vi alltså under tisdagskvällen på Hissmovallen. K/D mot Ope. Två lag som jagar sin första seger och som redan nu har stora behov av poäng.