Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tyskarna har gjort fotboll till en sport för män igen

Så har det då gått en vecka sedan VM-finalen. Jag har känt att det behövts lite tid för att smälta det vi fick se. Ett VM brukar ju vara den milstolpe som sätter standarden för hur fotboll spelas de närmaste åren.

Annons

Många säger att detta var slutet för den spanska tiqui-taca-fotbollen. Alltså det ihärdiga kortpassningsspelet mellan spelare i rörelse. Med andra ord det spel som har gjort FC Barcelona till det laget varit under den senaste storhetsperioden.

Själv tror jag inte det är så. Spaniens bakslag står att finna i andra orsaker. 

Och vad säger man om England? Laget som haft otur sedan 1966.

Nä, till deras försvar kan vi konstatera att det här nog var första gången på 48 år som de inte i förväg förutsatte att de kommer att vinna VM-titeln.

Ett litet men nog så viktigt framsteg.

Under VM-finalen växte sig bilden av Tyskland som värdiga mästare till övertydlighet. Den gamla klassiska lagmaskinen har utvecklat en teknisk briljans som inte riktigt fanns där tidigare.

Men är det verkligen just det vi kan förvänta oss att fotbollsvärlden nu kopierar?

Nja, jag minns när just Tyskland en gång i tiden introducerade liberospelet under ett VM. I den påföljande höstsäsongen i division 5 Jämtland körde varenda lag med libero.

Men det de visade upp i Rio är ingenting man bara kopierar. Vi snackar liksom totalfotboll med kompletta spelare i fullt ös som hela tiden så att säga är "über alles".

Känslan av att Tysklands lag hade något sympatiskt över sig låg där och puttrade under hela turneringen. En bit in i finalens andra halvlek slog det mig:

Ingen i laget är tatuerad.

Fascinationen steg för varje minut, som den ju gör när man just gjort en epokgörande upptäckt. Min belåtenhet bara steg när jag betade av dem:

Schweinsteiger, Schürrle, Klose ... inte en tillstymmelse till krumelur på armarna.

Här antar jag att analysen övergår i en generationsfråga. Själv tillhör jag vad som måste betecknas som den sista otatuerade generationen, men jag förstår om de yngre läsarna höjer på ögonbrynen.

Och med yngre är jag rädd för att jag menar typ yngre än 45-50 år ...

Medan argentinarna såg ut som de tillhörde en MC-klubb så såg tyskarna ut som män. Inga tatueringar och inga tramsiga frisyrer som gått över styr.

Behöver jag tillägga att de redan nämnda Spanien och England hade turneringens mest tatuerade spelare.

Fotboll är ett hantverk som ska utföras med yrkesstolthet. Lägger man istället energin på sitt utseende och sin image så hamnar fokus på fel saker.

Tänk bara på Cristiano Ronaldo som brukar byta frisyr i halvtid. Och hur bra gick det för honom?

Nej, nu är det en gång för alla bevisat. Fotboll är en sport för män.

Och det är tyskarna som på nytt gjort den till det.