Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulla Granqvist om sitt 2013

Förr hade jag ett nyckelskåp. Nu har jag inget. De två nycklarna jag behöver ryms i fickan, en hem och en till bilen.

Annons

Men det är ju inte så att det är öppet överallt. Tvärtom. Nycklarna har precis som allt annat ändrat form. Det nya nyckelskåpet finns i hjärnan. Små kombinationer av bokstäver och siffror har trasslat in sig i nätverket eller så ligger de glömda i en avkrok. De som används ofta har flyttat sig ut till fingertopparna, andra som man sällan använder måste jag leta efter, ibland rätt länge.

En gång för länge sedan städade jag mitt riktiga skåp och sorterade nycklar till hus som inte längre fanns, nycklar till hänglås som jag inte visste var de var, nycklarna dit jag sällan längre gick, reservnycklarna som kunnat vara bra att ha, några små till cykellås, vem hör till vem, vilken hör vart.

Ville inte kasta bort dem så jag la den i en låda lite längre bort ett par år.

Så finns då de symboliska nycklarna som jag letar efter när det är låsta lägen. Nycklarna som öppnar dörrar och finner lösningar. Ibland finner jag den jag behöver. Andra gånger får jag leta länge, flera år. En del nycklar finner jag aldrig,

När jag var liten fanns en lek, gömma nyckel. En person gömde en nyckel i ett rum så att bara lite, lite stack fram. Fågel, fisk eller mittemellan ropade de andra när de fick springa in och börja leta, en ledtråd. Högt upp i rummet, väldigt lågt eller någonstans däremellan.

Det är dags att låsa igen rummet för 2013 och öppna dörren för ett nytt år. På dörrtröskeln blir det lätt så att man har ett öga framåt och det andra bakåt. Utvärdera, göra bokslut och se några nya mål.

Jag loggar in på min dator, trasslar mig in i mappar för att leta fram några bilder som kommit till mig under året.

Nyheterna som fastnat hos mig och som jag gjort bilder om handlar ofta om djuren, människan, barnen, ekonomin, relationer, maten och naturen. Det finns en röd tråd i bilderna och det är att vi pressar allt hårt.

Längst ner på den slitna röda tråden hänger en liten oansenlig nyckel. Tyst börjar jag prova den i tanken, in till alla omöjliga låsta situationer och upptäcker att mycket skulle ändras, allt till det bättre, om man skulle börja använda den på riktigt.

På nyckeln står det:

Tänk om, omtänksamhet.

Om vi inte slängde burkar i åkern skulle inte kon dö av plåtstrimlor i fodret. Om vi I pyttesmå situationer, vana eller ovana, i korta möten, i snabba val, skulle det bli bättre för mig, bättre för dej, grisen och allt annat som finns i livsrummet. Jag blir förundrad.

Tänk om den nyckeln blev så ofta använd att det rent naturligt satt i fingrarna och låg bekvämt på tungan. Inte gömd eller glömd.

Tänk att kasta in ett om före tänk, omtänksam. Sen springa in i nytt år och ropa fågel, fisk eller mittemellan och börja leta lösningar.

Tänka sig.

Gott nytt år.