Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Umeå i topp när zport.se rankar Norrettan4568710912111313

/

2007 och 2008 var det givet: Assyriska och Syrianska.
Svårare att vara kaxig och självsäker när det gäller att plocka fram vinnaren av Norrettan 2009. Men i hård konkurrens av Gröndal, Enköping och Västerås ger vi segertipset till Umeå.
UFC har de rutinerade spelarna, talangerna, målskyttarna och allt detta i en trupp som är både vass och bred. Kyl skumpan Janne Westerlund!
ÖFK då? Jodå, på rätt sidan strecket i år igen. Men den här gången fick vi vrida och vända ordentligt på spåkulan innan vi till slut såg vad vi ville se.

Annons

Fjolårsfemman har stakat ut en plan som säger att man skall vara tillbaka i Allsvenskan 2013 och vi på zport.se är inte alls främmande för att man redan till hösten tagit sig ett steg närmare sitt mål. UFC släppte David Myrestam till Gif Sundsvall men har i övrigt fått bygga vidare på fjolårstruppen.

I karaktärsspelare som Andreas Hermansson och Erik Sandvärn har tränare Janne Westerlund två trygga ledare på planen och med anfallsessen Toby Davis och Danny Persson lär det inte sitta fast i målproduktionen. Den redan starka centrallinjen förstärks i år ytterligare av värvningen av Ersbodas bästa spelare Erik Lundström.

Även i övrigt har man kunnat bredda truppen med handplockade talanger i närområdet: Holmsunds Timothy McNeil och Jens Sjöström samt Ersbodas Adam Chennoufi och Fredrik Isaksson.

Umeå har förvisso inte mött allt för tufft motstånd på försäsongen men man har vunnit allt förutom 1–1 mot Boden och 2–3 mot Giffarna. Vi tror att Umeå knäcker en flaska Moet på Gamliavallen efter matchen mot Enköping den 25 oktober.

Efter fjolårets överraskande supersäsong är alla seriekollegor varnade, ändå grubblar vi på om inte årets Gröndal kan trycka i en ännu högre växel och chocka igen. I höstas försvann massor av spelare, bland andra duktige George Ekeh, men efter nyår började det sakta men säkert strömma in. Bland annat har det täta samarbetet med Brommapojkarna gett sju-åtta spelare. Till exempel: Arash Talebinejad (mittfältare från BP med 34 allsvenska matcher på kontot), Max Clauss (20-åring som spelade 18 matcher med BP ifjol), samt unga duon Tim Björkström och Joakim Cassepierre som gjorde alla tre målen när Gröndal pressade Sirius till en svettig förlängningsrysare i svenska cupen.

Från superettalagen Väsby, Syrianska FC (duktige målvakten Alexander Valentini) och Assyriska kom ytterligare några killar och lägg därtill ytterligare en handfull från de mindre klubbarna i närheten.

I nämnda Sirius-match var sju av elva startspelare nya.

Tränaren Patrik Sandberg (som tagit över efter brorsan Roger) har en del att sy ihop, men spelarna i sig är av sådan klass att kapaciteten för att kriga i den absoluta toppen helt klart finns.

Avslutningen på försäsongen har varit stark med bland 3–2-segern över Assyriska som kronan på verket.

Slutade näst sist men var bara målskillnad ifrån att få kvala för sitt liv i Superettan i höstas. Sedan dess laget tappat sex-sju startspelare vilket verkar ha fått störst effekter i de bakre regionerna. Till att börja med gäller det nu att storväxte målvakten Ludwig Bergström kliver fram och tar för sig på allvar efter fyra säsonger som andrekeeper i ESK och Västerås SK.

Backlinjen är en helt ny konstruktion där ÖFK-bekantingen Radoslav Becalik att döma av träningsmatcherna får bilda mittpar med Ilyas Merkes (nio inhopp och fem matcher från start i Assyriska i fjol).

Mittfältet är lagets klart bästa del med idel superettankillar, mitt-mitt-sektionen ser extra björnstark ut med kapten Eric Hammar och Jamal Mohamed som tunga pjäser.

Anfallsmässigt verkar ena forwardsplatsen vara vikt åt Andreas Lindberg, den andra krigar mindre rutinerade spelare om – kanske med lite fördel för nye kameruanen Valeri ”Vava” Kotto.

ESK ser inte ut att ha den bredaste truppen av topplagen men så länge den mycket starka centrallinjen hålls intakt lär tränare Jesper Blomqvist (som inte utesluter inhopp i krislägen) ha ett svårslaget lag.

Genrepade med 6–1 mot Heby (division 3) och 3–1 mot Vasalund (Superettan).

Har utsetts till favoriter av spelbolagen och det är väl ett gott tecken om något. Och östersundaren Jörgen Zetterström har så klart ett bra lag, men inte kan årets VSK vara bättre än i fjol?

Till att börja med har laget tappat åtta spelare med startelva-kapacitet. Vad sägs bara om den här femlingen trotjänare som lämnat in: Jonas Stark, Johan Svensson (nästan 400 matcher i VSK), David Curtolo, David Wikström och Joonas Botold.

På plussidan har vi Vadim Jevtushenko från Valsta Syrianska och Luciano Damianovici från Syrianska Kerburan – dessa två förstärker ett redan stark mittfält som ska dirigeras av Patrik Grönvall (14 baljor i fjol) när han återkommer från skada.

Anfallet är inte sämre med Martin Andersson (elva mål 2008) och lagets stjärna Stefan Bärlin (svensk mästare med Djurgården 2002).

VSK mönstrar mycket rutin från mittfält och framåt men i backlinjen är det desto yngre. Förutom 25-årige Tobias Holmgren har Zäta sju försvarare med medelåldern 19,5 år att välja mellan. Bakom detta gör värvade Brynäskeepern Martin Sundström och 19-årige Erik Biselius (med ett trasslande knä) upp om platsen mellan stolparna.

Skulle Zäta lyckas trimma ihop ett järnförsvar av alla ungdomar kan vår fjärdeplats visa sig allt för blygsam.

”Hela Sveriges lag” slutade sist i superettan i höstas och efter det har DIF-truppen dränerats ordentligt, dryga dussinet spelare har dragit vidare eller slutat.

Framför allt verkar det som att försvarsspelet har tagit skada – under försäsongen har man bitvis visat upp påfallande tunnhet bakåt.

1–5 mot lokalrivalerna Carlstad United och fyra insläppta mot division 2-laget Karlskoga i genrepet låter illa. Hur bra är målvakten Jonas Bohlin som verkar få ansvaret sedan Simon Nurme försvann och skadade Jesper Fromholdt inte kan spela?

Men att otätheten ska bestå är inte troligt, när man listat ut vilka som ska spela tillsammans med allsvenska nyförvärvet Sebastian Henriksson (Örebro SK) och Christoffer Wiktorsson (20-årig som spelade 24 matcher från start i fjol) borde Degerfors ha ett starkt försvar.

Framåt vilar mycket ansvar på Peter Samuelsson, ny från Kongsvinger i norska andraligan, och offensiva mittfältarna Christophe Lallet, Erik Nilsson, Johan Bertilsson.

Degerfors ser starka ut men truppen är inte jättebred.

Var med i toppstriden i söderettan hela vägen ut i höstas och tappade kvalplatsen på målskillnad till Öster. En mycket stark insats av tränaren Milenko Vukcevics mannar.

I år borde man få det svårare att nå så högt. På försäsongen har man bitvis haft dålig udd på anfallen vilket väl stämmer överens med de tre tunga offensiva tapp man gjort jämfört med fjolårets trupp: Niklas Moberg till Öster, Pär Ericsson till Gais och Eric Jernberg till Sirius. Nu sätter man i stort hopp till 17-årige talangen Gzim Istrefi som ser ut att vara förstavalet i den ensamma toppforwardsrollen – Gzim gjorde också två av målen i försäsongens mest meriterande insats: 5–1 mot storebrorsklubben Degerfors.

Försvarsmässigt har United några viktiga grundbultar i mycket duktige Igor Utkovic och kapten Jacob Feltsten och i mål finns ett av få ordentliga nyförvärv: Hammarbymålvakten George Moussan.

På mitten styr Erik Wennberg över ett kompetent mittfält.

United är säkert ett bra lag, men visst borde de slippa att nämnas bland de absoluta toppkandidaterna.

Den anrika dalaklubben är åter herren på täppan i sitt distrikt sedan Falu FK trillat ur i fjol ... och för att hålla positionen som nummer 1 krävs nog att man gör en stabil säsong i ettan, bakom Brage pockar nämligen allt kaxigare Dalkurd på uppmärksamhet.

Brage har en del nyheter för året, nylagt konstgräs på Domnarvsvallen och ny tränare i Lennart ”Kral” Andersson (som lade grunden för Carlstad Uniteds fina säsong i fjol). I spelarväg märks i första hand anfallaren Mathias Wiklöf från finska högstaligan och försvararen Niklas Forslund från Falun. Sedan tidigare har man duktiga Johan Eklund och Andreas Hedlund i viktiga roller och anfallaren Mats Theander verkar var på väg mot något av ett genombrott.

Fjolåret var ordentligt svajigt och efter en svag höstavslutning var degraderingen inte långt borta. I år känns förutsättningarna något bättre och efter en stark försäsong (ÖFK, Enköping och Dalkurd har alla fått stryk) känns det som att Brage i år har chansen att lägga lite luft mellan sig och det nedre strecket.

Hade en tuff vårsäsong med bara nio poäng efter tio matcher i fjol men visade samtidigt potential genom att gå långt i svenska cupen. Till slut fick man också ihop det i serien och rusade upp till en slutlig sjätteplats.

Den placeringen måste bli svår att försvara med tanke på att man tappat en handfull startspelare varav bland annat Vadim Jevtushenko och Tamba Yarjah. In har man fått en bra trio i Johan Boyaci (kantrusare från Gröndal), Fredrik Hallman (säker mittback från Botkyrka) och Martin Ekström (allsvenskt meriterad, målfarlig mittfältare från Sirius). Dessutom har man skapat konkurrens på målvaktspositionen genom att plocka åt sig Gabriel Bulut från Forward. Vidare har man kryddat truppen med några ungdomar från Nigeria.

Trots allt detta känns årets Valsta lite svagare än i fjol. Man har dock några pålitliga målskyttar i Vyacheslav Jevtushenko, Dragomir Draganov och Jacob Haddad och borde inte behöva bli inblandade i bottenstriden.

Västeråslaget är nya i ettan efter att de i fjol hållit undan för Skiljebo i en intensiv jakt i den norra svealandstvåan. Noterbart från den säsongen är att man hade ett fint publiksnitt på 904 åskådare.

Inför första säsongen i ettan har man skakat om ordentligt på spelarlistan. Med värvningar som Sargon Simonsson (Assyriska), George Chammoun (Botkyrka) samt Michel Aldemir, Melke Demir och Mattias Mete (alla Syrianska FC) verkar man helt klart ha ha gått plus i värvningskarusellen. Vänsterfotade Doung Thach från division 2-klubben Västerås IK har också gått bra på försäsongen.

Mest mål av alla på försäsongen har dock Menhal Muqdisi gjort, och med tanke på att han gjorde 14 baljor i tvåan i fjol lär han vara värd att se upp med.

På förlustsidan märks framför allt Luciano Damianovici som gått till seriefavoriterna VSK där han ser ut att få den defensiva nyckelrollen på mittfälet.

Tippas av många kriga i botten men kanske ändå ska ses som ett potentiellt skrällgäng.

En talangfabrik som nästan varje säsong skickar nya stjärnskott till de högra serierna. Men sedan man mitt under sommaren 2008 sände Jimmy Touma till Malmö FF har man fått behålla de flesta namnen i sin unga trupp. Det borgar förstås för att man inte borde vara ett sämre lag i år än i fjol men förutom segern över IFK Norrköping (3–2) i mitten av mars har man samlat ihop till en ganska svag försäsong ... kanske får Forward svårt att försvåra sjundeplatsen från 2008 trots allt. Några spelare att hålla koll på: Herish Kuhi, Kenny Mathisen, Niklas Gustavsson samt hemvändande Niklas Klingberg (Enköping).

Om vi inte räknar Daryl Smylie och Paul Shields som förluster (de gjorde ju bara halva säsonger för ÖFK i fjol) så är det egentligen bara två riktigt tongivande spelare (Tobias Blad och Per Magnusson får ursäkta och Tomas Meijer verkar ju så smått vara tillbaka) som lämnat laget: Fredrik Aliris och Lee Makel. Aliris får anses ersatt i och med att giffaren Kristian Ek återanslutit till truppen men vem ersätter Makel? Svaret är förstås ingen.

Trots att ÖFK har den bredaste truppen någonsin och säkert kan tävla med vilken seriekollega som helst i tävlingen ”bästa bänken” så finns alltså en avgörande lucka i lagbygget.

Kan Kalle Björklund krama fram en kreativ tidsvinnare på mitten i kollektivet Jonas Svanberg, Martin Johansson, Chad Bond, Robin Bergman så vet vi att Jacob Widgren, Ghassan Talozi och Alan al-Kadhi kommer göra några mål vardera och dessutom finns numera unga måltjuvarna Ante Björkebaum och Daniel Andersson i truppen.

Försäsongen har pekat mest nedåt (utan chans i samtliga matcher mot likvärdigt eller bättre motstånd) och samtidigt tycks bottenregionen i serien ha blivit ytterligare ett snäpp tajtare.

Hade jätteproblem inledningsvis i fjol och stod på fyra poäng efter nio omgångar – ändå lyckades man reda ut situationen via tränarbyte och några lyckosamma spelarlån från Syrianska FC. Fyra av dessa lån har nu lämnat klubben (Melke Demir, Rigest Hysko, Mohammed Abdulrahman, George Ibrahim) och dessutom har man tappat måltjuven Djalison Viera. På pluskontot märks framför allt George Ekeh, toppforward från Gröndal som lär vara given på topp i startelvan, och tuffe mittfältaren Charles Sampson, senast i Boden.

Är precis som BK Forward en ungdomsinriktad Örebroklubb. Trots detta är inte truppen överdrivet ung, ”bara” sex av 23 spelare är tonåringar.

En spelare att se upp med är Stellan Carlsson, en anfallare som kom via Örebro SK till Karlslund i år. ÖSK-lånet Erik Nilsson har också fått en del beröm.

Viktiga spelare i fjol var bland annat Dennis Fransson och Calle Olsson som gjorde många viktiga mål när laget som nykomlingar i södra svealandstvåan lyckades spurta förbi Eskilstuna City och ta seriesegern.

Räkna med mycket individuell skicklighet men visst borde Norrettan bli en tuff uppgift.

Skellefteå har fått behålla i stort sett hela truppen, ett uppmärksammat tapp är dock Petter Gustavsson som gått till Djurgården. Men den allsvenska samarbetsföreningen har å andra sidan betalat tillbaka genom att placerat tre unga talanger i Skellefteå. Två av dessa, André Calisi och Rasmus Lindqvist, verkar vara namn för premiärelvan.

Ytterligare ett nyförvärv som lär låta höra av sig är Mariehemskillen Robin Nilsson som valde Skellefteå före ÖFK. Ytterligare ÖFK-koppling i mittfältaren Andreas Lindgren.

Ny tränare är Rainer Eskelinen som under många år i Robertsfors visat att han kan konsten att skapa en vinnarkultur i ett lag. Trots att FF vann tvåan i avstannade stil, sannerligen starkt, bör man få svårt att klara kontraktet.

Mer läsning

Annons