Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ung teatergrupp trollband publiken

Teatergruppen har träffats varje måndag i 13 veckor. Måndagen 19 maj var det dags för föreställning.

Annons

Teatergruppen består av sju barn i åldrarna 6–9 år.

Fredrika Lundin och Sanna Melander har varit ledare för teatergruppen som har sina rötter hos Berit Holter på framtids- och utvecklingsförvaltningen.

– Jag sommarjobbade med Berit och jobbade med nyanlända barn i och i vintras frågade hon om jag inte ville göra det här, förklarar Fredrika.

– Och så hoppade jag in, tillägger Sanna.

Teatergruppen har träffats i 13 veckor, 14 med måndagen då föreställningen hölls. Barnen fick själv välja vilken saga som skulle spelas och vilken roll de skulle vilja ha. Så kom det sig också att den klassiska sagan Rödluvan, i ”Teaterspelande barnens” tappning, har två rödluvor och dessutom ett talande träd och ett klumpigt troll, utöver den ordinarie rolluppsättningen.

Klockan närmar sig 16:30 måndagen 19 maj. Det ligger en stämning av förväntan, nervositet och glädje över superspelande barnen-gruppen när de gör sig i ordning för att spela upp pjäsen för föräldrar och släkt i Sagahusets källarlokal Pelaren.

Publiken börjar strömma in, precis när genrepet är avklarat och skådespelarna intagit sina platser. Det fnissas lite bland rödluvor, varg, mormor, troll, träd, mamma och jägare uppe på scenen. Nu gäller det.

Den kvartslånga pjäsen är hålligång från start till stopp och energin fyller hela rummet. Stora applåder från stolta föräldrar ljuder när slutscenens sensmoral ”man ska alltid lyssna på mamma” har klingat av.

Barnen berättar om det bästa med teatergruppen.

– Det roliga har varit att träffa nya vänner, att vara här och ha kul och att få spela teater, säger Elina.

Sofie håller med:

– Det är roligt när det händer saker. Jag hoppas på att kunna få spela mer teater.

Efter föreställningen var barnen överens om att det var tråkigt att teatergruppen nu är slut.

– Vi vill inte gå hem, vi vill spela mer teater, mumlar Nellie och petar lite med sin nyckelring som hon och de andra fått som minnepresent.

Både Fredrika och Sanna ser också lite sorgsna ut över att teatertimmarna nu är över.

Varför har ni valt att engagera er så här? Och varför är det viktigt?

– Det är roligt för barnen så att de har något att göra. Det är väldigt idrotts– och sportrelaterade aktiviteter i Strömsund. Men det har aldrig riktigt funnits så mycket teater eller dans, så det tycker jag är jättebra att vi kunde ha nu. Vi har också haft stöd av Berit Holter och Marie Gabrielsson på ABF om det har behövts.

– Det här har varit ganska enkelt egentligen för alla barnen har varit fantastiska och så glada hela tiden. Och de ger en så mycket kärlek, fyller Sanna i.

Hur känns det nu?

– Vi har ju blivit lite av deras teatermammor, usch, nu blir jag tårögd, säger Fredrika och Sanna nickar medhållande.

Uppvisningskvällen avslutades med ett rejält kramkalas.