Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Barbro Gustafsson, Uppsala

Annons

Barbro Gustafsson, född Brorsson, avliden 90 år gammal i Uppsala. Närmast sörjd av barnen Eva, Ylva och Ola med familjer, samt syskon och vänner.

Barbro Gustafsson föddes 7 december 1928 i Kristianstad. På 30-talet lämnade familjen sin gård i Skåne och flyttade till Umeå. Barbro var aktiv inom musik, scouter, botanik, idrott och var en framgångsrik simmare, bland annat Norrlandsmästare i 200 meter bröstsim.

Som 20-åring tog hon examen från lärarseminariet och fick sina första tjänster i Flarken, Bergsjö och Krokom.

Barbro reste gärna och älskade fjällen. Kärlek uppstod i Fatmomakke där hon träffade renskötaren John Gustafsson från Jänsmässholmen.

När de gift sig fick hon tjänst i Katrineholm där John läste till ingenjör och där föddes dottern Eva. Därefter följde anställningar i Köping och Bräcke, där dottern Ylva föddes. John fick tjänst som kommunalingenjör i Svenstavik, sonen Ola föddes och de köpte hus vid Svenstaån.

Barbro tog en aktiv del i föreningslivet, sjöng i Bergs sångarförbund och engagerade sig i barnens fritid. Mycket av ledigheter ägnades till släkten, både den egna i Umeå och Skåne, och den ingifta, samiska familjen i Offerdals fjällvärld.

Barbro var en pedagog före sin tid. Hon ifrågasatte föråldrad metodik och tog alltid strid för sina elever. Hon vidareutbildade sig till speciallärare och dramapedagog, något som stärkte de metoder hon tidigare tillämpat. 1979 uppfyllde hon drömmen att ta organistexamen.

1980 flyttade Barbro till Umeå igen. I Holmsund forskade hon om hur drama främjar läsinlärning. Barbros liv tog en vändning när hon 1986 drabbades av en svår stroke. Mot alla odds rehabiliterade hon sig. Denna andra chans förstärkte hennes djupa tro, som även den ofta gick emot det gängse.

Före pensionen undervisade hon afasidrabbade på Edelviks FHS, och hennes unika lärarstil ledde till fantastiska resultat. Sedan flyttade hon till Uppsala för att komma närmare barnen. Där aktiverade hon sig som lärare för nyanlända, inom Senioruniversitet med mera, ständigt nyfiken på kunskap och att förmedla den.

Förutom barnbarn som fick skjuts till aktiviteter, körde Barbro ofta vänner i sin bil. Bilen var hennes medel till frihet att röra sig, och resorna blev ibland långa. Hon vara mycket släktkär och ivrig att upprätthålla bekantskaper genom livet. Brevskrivning och telefon var också viktiga verktyg.

Barbro var bildad och fördomsfri, hade lätt att få vänner i alla generationer – vilket blev tydligt på hennes stora 90-årsfest. De sju barnbarnen såg Barbro som sin vän, för tröst och skratt. Hon hade ett djup och var mycket underhållande. “– Du borde göra stand up comedy, Barbro! – Jadå, bara jag får sitta ned!”

På frågan “Varför vill du ha just Barbro som lärare?” svarade en stökig elev: “Hon ser MIG!”

Ja, hon såg oss alla. Och vi saknar hennes blick.

Barnen

Annons