Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Uppväxtort är viktigare än klassbakgrund

Under Sveriges politiska historia har arbetarrörelsen beskrivning av orättvisor haft en ständigt självklar plats. Genom vår historia har indelningar som arbetarklass, medelklass och överklass varit relevanta verktyg för att se och granska orättvisor i samhället. Analysverktyget har bidragit till flera viktiga reformer som allmän utbildning, välfärd och trygghet.

Annons

Men i bygget av det moderna Sverige har klassbakgrund blivit ett allt svagare verktyg för att granska orättvisor. Ett barns möjligheter i livet avgörs inte lika tydligt av föräldrarnas ekonomiska bakgrund längre. Ett industriarbetarhem kan stå med bättre hushållsekonomi än ett hem där föräldrarna är akademiker. Klassresor är också möjliggjorda genom generösa villkor för att studera på ett universitet eller genom den inbyggda uppmuntran till omställning som finns i ekonomin, att omskola sig till nya yrken.

I stället är det i dag andra orättvisor och andra faktorer än föräldrarnas ekonomiska bakgrund som avgör hur väl ett barn kommer lyckas i livet. I en värld där utbildning och kunskap är en självklarhet framkommer andra sorteringsfaktorer. Brist på utbildning eller kunskap leder till utanförskap i samhället. Det är därför det är så viktigt att varje elev går ut gymnasiet. Men med utbildningen på plats kvarstår vikten av nätverk, kontakter och social förmåga.

I det nya Sverige är det därför i stället uppväxtorten som avgör. Om ett barn växer upp i ett arbetarhem på Kungsholmen eller Södermalm i Stockholm har den större förutsättningar att tillgodogöra sig kontakter och nätverk än ett akademikerbarn som växer upp i glesbygden eller i förorten. Utbudet av människor som är olika är större där, eftersom det bor fler.

Människors tillgång till kontakter och gynnsamma relationer är i dag avgörande för att lyckas. Det hela sipprar ned till situationen där en ung vuxen ska söka jobb. Känner personen arbetsgivaren sen innan? Hur väl har man lärt sig och uppfattat de sociala koderna i miljön?

Kulturellt och socialt kapital är mer lättillgängligt för den som växer upp i en urban miljö. Där finns kulturella institutioner, mötesplatser och sociala miljöer som gör det enklare att knyta värdefulla band inför framtiden.

Ska man tala om förlorare i den nya ekonomin är det de som växer upp på landsbygden och i glesbygden långt från centralorten. Det är också de som nyligen kommit till Sverige eller vars föräldrar nyligen bosatt sig i Sverige.

Man riskerar därför att missa nya orättvisor med ett alltför riktat tunnelseende mot att utjämna skillnaderna mellan olika klasser. Fram uppkommer en ny orättvisa som riskerar att driva isär Sverige. Fortsatt framgångsrik omfördelningspolitik kräver att satsningar som tillför kulturellt och socialt kapital i högre grad kommer dagens förlorare till del. Storstadens barn får i dag mycket gratis av att växa upp med en naturlig närhet till dessa miljöer.

Sverige har förändrats av 100 år med reformer och välfärd. Det har skötts framgångsrikt av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Men politiken får inte fastna i tunnelseende av politiska traditioner.

Våra folkvalda politiker är i tjänst dygnet runt, alla dagar i veckan, men just nu följer veckor av inofficiell semestervila. Jag hoppas de tar tillfället i akt till att fundera över det nya Sverige som står inför deras fötter och vilka de nya villkoren är för en fortsatt framgångsrik omfördelningspolitik.

Håller du med ÖP:s politiske redaktör Marcus Persson? Eller gör du det inte? Oavsett kan du gå in och kommentera vad han skrivit i kommentarerna nedan.