Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ur spår!

De senaste dagarnas köldknäpp har förändrat landskapet omkring oss till det bättre.

Annons

De gnistrande träden bjuder på en ögonfest av rang och midvintersolen illuminerar nejden intensivt under de få timmar den orkar vara uppe. Ett utmärkt sätt att uppleva dessa naturens fröjder på vintern är att åka längdskidor. Den som vill göra det i Vinterstaden under rådande omständigheter är utlämnad till 3 km-slingan på Östersunds skidstadion. Stormen Ivar lämnade nämligen ett plockepinn av brutna träd efter sig som effektivt spärrar framkomsten i många av slingorna i spårområdet. Dessutom är snödjupet lågt. I det aktuella skidspåret trängs alltså allsköns figurer, från elitskidåkare med landslagsresurser i ryggen, till glada motionärer som undertecknad. Premiärturen för säsongen sker på kvällen, då det även är ett elljusspår.

Den första halvan av spåret går utmärkt då den består av en lång utförslöpa av varierande lutning. Man stakar och känner flytet. Det här med längdåkning är ju inte så svårt egentligen. Vilket glid. Längdskidorna har tillhört en av våra främsta tävlingsåkare som sålde några gamla tävlingsex för något år sedan. Sådant förpliktigar, så det stakas litet extra . Så börjar klättringen uppåt och man drar sig snabbt till minnes att detta kräver en gedigen arbetsinsats. Hjärtfrekvensen drar iväg till oanade nivåer och jag inser att de väsande andhämtningsljud som plötsligt skrämmer mig kommer från mig själv.

På det andra varvet börjar jag erfara att även om temperaturen är kylig utomhus, gäller det att klä sig tunt, ty den otränades kroppstemperatur närmar sig lätt den vedeldade kaminens. Nu börjar också omåkningarnas förnedrande tidevarv, när åkare i olika åldrar segar förbi det rundningsmärke som jag nu utgör. I en av de tyngre uppförsbackarna kastar jag ett öga bakåt och ser den ultimata förnedringen; en herre som ser ut att vara i 70-årsåldern tar in på mig. Med ett Wassbergskägg som omgärdas av ett miniatyrlandskap av snor och frusen kondens närmar han sig obönhörligt. Här gäller att sätta in en motstöt! Motstöten räcker i några meter och resulterar endast i ett rejält tjyvsläpp. För den som inte vet vad ett tjyvsläpp är så kan det beskrivas som ett moment där den skida som tyngden vilar på, plötsligt förlorar sitt fäste och kanar bakåt i ett ryck. För en person som har ett diskbråck som vägrar läka så är tjyvsläpp inte myspys i soffan direkt. Med kraftfulla armtag, är han nu alldeles inpå mig, förmodligen en okuvlig jämte vars första skidpjäxor säkerligen utprovades redan i vaggan. Blodsmak i munnen är en underdrift. Här smakar det nära förestående kollaps. Hjärt- och lungräddningsmaskin någon? Fattas bara att han vrålar klassikern ur spåååår! Men det gör han inte. När han glider förbi ser jag att han har kroppsstrumpa av 80-talssnitt. Så mycket vet man, att kroppsstrumpa är förbehållet eliten, eller elitmotionärer. Vanliga dödliga göra sig icke besvär. Där gäller den vanliga byxa-jacka-dresscoden. Den som åker i kroppstrumpa besitter krafter utöver det vanliga. Helt plötsligt känns det inte så jobbigt längre. Det var förmodligen en elitåkare av det gamla slaget. En såndär som inte ens skulle märka om en varelse i Hobbitstorlek skulle hoppa upp på hans rygg och lifta. En som har tränat miltals med näverkont fylld med bly. Åkt hela Vasaloppet med feber, skavsår o bruten stav.

För säkerhets skull viker jag av hemåt i nästa krök. Omkörd en gång är ju ok, men jag vill ju inte riskera att bli varvad. Även om det är av en herre med kroppsstrumpa.

100 % funderingar:

50% Det är lätt att få med sig fel skor hem från dagis när man hämtar lillen. De flesta skor ser likadana ut och inte sällan har de samma fabrikat. Lätt att ta miste för en förvirrad fader, även om storleken kan skilja. Jag ska föreslå att vi färgar gossens skor neonrosa. Lär inte gå hem.

30% Den torra luften gör att gitarrhalsarna gärna hemma böjer sig litet. Man får dra efter med ett litet verktyg vars namn jag inte känner till. Jag tippar på dragstångsnyckel. I-landsproblem.

20% Som nybliven husägare inser man att man måste ställa ut soporna kvällen INNAN tömning. Annars är sopberget ett faktum.

Krönikan kommer från 100% Östersund.