Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Usel politik drabbar kvinnor värre

Som en del i jämställdhetsdiskussionen som fördes under valrörelsen vill nu Socialdemokraterna vara med och utlova det ena symbolpolitiska efter det andra, med tveksamma vinster för kvinnor.

Annons

Efter en valrörelse med en feministisk våg kan vi konstatera att Feministiskt initiativ inte kom in i riksdagen. De gjorde ändå ett starkt val där de syntes mycket, vilket fick många av de andra partierna att känna att de var tvungna att förhålla sig tydligare till jämställdhetsfrågan. Det är inte bara en bra sak. Som hårdnackad realist och centerfeminist vet man att när nyvakna byråkratpartier ska börja tänka på feminism kan det lätt bli symbolpolitik som gör mer nytta för deras självbild än för Sveriges kvinnor.

Bra politik för kvinnor är bra politik för alla. Det samma gäller åt andra hållet, men än tydligare. När ett område sköts dåligt politiskt drabbar det alla men det drabbar kvinnor hårdare, eftersom de fortfarande som grupp är mer sårbara för systemfel. Detta gäller särskilt den ekonomiska politiken. Allt börjar och slutar med ekonomiskt självbestämmande. Att kvinnor kan tjäna egna pengar och vara fria, både från män i familjen, eventuell manlig partner och staten är den enskilt viktigaste frihetliga jämställdhetsfrågan. Alltså är det viktigt att den ekonomiska politiken sköts på ett sådant sätt att kvinnors ekonomiska frihet kan realiseras. Och inte genom fler bidrag utan genom egna intjänade pengar.

Med detta i åtanke är Socialdemokraternas handlingsprogram för jämställdhet som de på sin hemsida lovar genomföra under det första året (!) de har regeringsmakten lite oroväckande. Det finns förstås bra delar. Som bättre skydd för den som råkar ut för övergrepp och tryggare förlossningsvård. Även ett gäng traditionella fördelningspolitiska frågor som stopp för upprepad visstid och rätt till heltid dyker upp.

Ett av de mer problematiska förslagen är däremot årlig lönekartläggning. Att alla arbetsgivare ska tvingas redogöra varje år för företagets löner har inget stöd i forskningen som en jämställdhetsfrämjare. Det enda det orsakar är mer pappersarbete och mer krångel för företagare, även kvinnliga. Typisk symbolpolitik som finns för politikernas skull, inte för kvinnornas.

Mest häpnadsväckande är ändå att S säger sig på ett år vilja ordna jämställda arbetsplatser, bolagsstyrelser, skola och akademi. Hur ska man hålla ett sådant löfte? Med extremt aktiv tvångskvotering på olika arbetsplatser? Om man faktiskt menar allvar med en sådan sak finns det stor anledning för alla medborgare, av båda könen, som bryr sig om äganderätt och frihet att känna stor oro. S kan inte och bör inte gå in och göra alla arbetsplatser 50/50 könskvoterade.

Här skulle det vara bra med ett klargörande kring av förslaget egentligen innebär rent konkret.