Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Uteblivet handslag fickriktigt usla konsekvenser

Annons

"Att vägra ta kvinnor i hand måste få konsekvenser" skrev tre debattörer i DN i november med anledning av ett diskrimineringsärende i Trollhättan. Två av dem – Christer Sturmark och den före detta FP-ledaren Bengt Westerberg – kom från förbundet Humanisterna och deras ord brukar väga tungt i den allmänna debatten. Den här gången verkar de ha talat för döva öron. Hittills.

Sorglustigt nog var rubriken vilseledande. Handslaget som inte blev av i Trollhättan fick verkligen konsekvenser, för båda parter. Kvinnan, som är verksamhetsledare på Introduktionscentrum i Trollhättan, fick en varning. Mannen, som nekades praktikplats för att han med sin muslimska tro som skäl vägrar ta kvinnor i hand, fick 30 000 kronor i ersättning.

"För oss handlar det om två olika frågor som kopplats ihop på ett alltför enkelt sätt" hävdar Trollhättans kommundirektören i en intervju. Och den avdelningschef som fattade båda besluten säger till Ö-P att varningen egentligen handlar om att kvinnan överträtt sin delegationsrätt.

Men i själva varningen sägs inte ett ord om det. I den förklaras åtgärden med att "du visat bristande omdöme genom att neka praktikant praktikplats och därmed brutit mot Diskrimineringslagen och Trollhättans stads Mångfaldsplan." Inget annat.

Och när ÖP frågar chefen om han anser sig haft ett politiskt mandat för de kontroversiella besluten konstaterar han att besluten låg inom hans delegation och därför fanns det inte skäl att kontakta de ansvariga politikerna.

Tvärtemot den tvärsäkre Trollhättechefen hävdar Humanist-trion att vilket perspektiv man än lägger på händelsen så har mannen inte diskriminerats. Utgångspunkten för dem är den Europeiska människorättskonventionen och deras resonemang förtjänar att läsas noga.

Slutsatsen, att kommunen måste återta sin varning och be kvinnan om ursäkt, har ändå fallit på hälleberget. I lokaltidningen anas en viss ånger hos kommundirektören över beslutet att betala ut pengar till den föregivet förfördelade - men någon upprättelse för verksamhetsledaren är inte aktuell, påpekar direktören.

Besluten är djupt olyckliga. Trollhättans muslimska befolkning har uttryckt sin oro för vilka signaler det sänder till majoriteten av kommuninvånarna. Och det är svårt värja sig för misstanken att det inte är en tillfällighet att det var just här det hände.

Trollhättan fick på 1990-talet rykte om sig att vara ett fäste för nynazister. För kommunen måste det ligga nära till hands undvika att på något sätt förknippas med den tiden. Det är begripligt, med tanke på den offentliga debatt som vädrar rasism och islamofobi överallt.

Men ursäktligt är det inte. Det har gått inflation i krav på ursäkter men i fallet med verksamhetsledaren i Trollhättan går det inte att vika från kravet att kommunen måste återkalla varningen och be om ursäkt.

Hälsningar är intima och värdeladdade handlingar. Ett öppet samhälle kan inte generellt kräva en skyldighet att hälsa med handslag. Samtidigt blir det, som Humanisterna påpekat, omöjligt att navigera i samhället om varje individ kan åberopa religionsfriheten för sina egna tolkningar och ställningstaganden.