Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Uttrycker sig som en sektmedlem

Annons

"Jag är hellre med i ett fyra-fem-sex-procentsparti som vill något, som har en riktning, än ett 20-procentsparti utan ryggrad" sa Fredrick Federley (C) vid sin kampanjkickoff inför EU-valet. Så uttrycker sig knappast en politiker, men väl en sektmedlem.

I sekten har man ju Rätt. Man har skådat sanningen och ljuset och att bry sig om fårskallarna som inte gjort det är bara tidspillan.

Republikanernas presidentkandidat, Mitt Romney, gillade inte valboskap han heller. Under valkampanjen 2012 deklarerade han att 47 procent av väljarna aldrig nånsin skulle rösta på honom, stödberoende och i avsaknad av ambitioner som de är. Men detta sades i ett slutet sällskap, där dock en deltagare hade mobilen på.

Romney repade sig aldrig från fotskottet. För hur brutal den amerikanska politiken än må vara - att avfärda halva befolkningen som hopplösa socialfall går inte, åtminstone om man vill bli vald. EU-parlamentskandidat Federley låter däremot förstå att sådär 95 procent av väljarna kan vara ointressanta. Smalare är vassare.

Fredrick Federley har byggt sin politiska karriär på aparta åsikter om allt mellan himmel och jord, från återinförande av adelskap till fri prostitution. Han har samlat in pengar till Israels armé och som riksdagsman låtit sig bjudas på mutresa med förklaringen att det var hans kvinnliga alter ego Ursula som åkte.

Det var på näringslivets tankesmedja Federley fann sanningen. CUF är, hävdade han, både Centerns och Timbros ungdomsförbund, men "jag vill inte ha det inskrivet i några stadgar för det vore att förstöra en del av den dynamik som gör Timbro till en levande enhet." Federley hade inte samma omtanke om Centern.

Med en psykologisk fingertoppskänsla värdig Livets Ords Ulf Ekman utnyttjade Timbros nyfrälsta de avgörande svagheterna i Centerns immunförsvar: oförmågan att hantera konflikter och en närmast monoman strävan efter koncensus. Med partiledningens goda minne implementerades utan några nämnvärda protester en extremliberal idévärld i Centern.

I valet 2006 funkade det; brygden av Maud Olofssons rättframma kämpaglöd och Stureplanscenterns frifräsighet hade samma verkan på Centern som arsenik på en gammal häst. Kärnväljarna på landsbygden förundrades eller förskräcktes men röstade grönt ändå. För många allmänborgerliga väljare i storstäderna kändes nya Centern fräck och fräsch.

Tråkigt nog är såväl arsenikens som nyliberalismens kurerande effekt av övergående natur. I gårdagens Sifomätning fick Centern 2,8 procent av väljarsympatierna. Partiet har med sekteristernas sätt att se på tillvaron blivit ännu smalare - och ännu vassare.

Ändå kan Fredrick Federley med lite tur snart sitta i EU-parlamentet. Det hårda gänget kring CUF, Centerstudenter och Stockholmscentern lär personkryssa sin hjälte för glatta livet.

Klarar Centern språnget över till nyliberalismen? löd frågan på denna sida några veckor innan förslaget till nytt idéprogram presenterades i december 2012. Frågan ställdes med anledning av att en röst från Stureplan deklarerat att de liberala idéerna väger tyngre än om "enskilda centerpartister" känner igen sitt parti. Det finns andra partier i Sverige, lät det.

Och det fanns det ju.