Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vackert österbottniskt vemod med Vasas Flora och Fauna

 
Storsjöyran 2016
Visa alla artiklar

Så kom de då äntligen till Östersund. Gruppen som förra året fick så många att upptäcka skönheten i det österbottniska sättet att sjunga på svenska. Vasas Flora och Fauna gör det på sitt helt egna vis och de gör det så berörande.

En grupp som gör en av alla så hyllad debutskiva och sedan direkt splittras kan leda till katastrof eller något helt nytt. När Vasas Flora och Fauna återuppstod hade duon blivit en trio. Mattias Björkas, låtskrivare, gitarrist och sångare har numer med sig sångerskan och keyboardisten Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus. Precis före midnatt klev de in på Studioscenen till stort jubel.

Det verkar som många har behov av skönt vemodiga och lite nostalgiska berättelser från Vasa och Österbotten. Sånger om uppväxt och minnen lika smärtsamma som humoristiska. När Mattias i mellansnacket hyllar Kjell Höglund som en stor förebild så känns det väldigt naturligt.

Dynamiken med två leadsångare och mellan piano och akustik gitarr skapar ett luftigt, rymligt och klassiskt sound. De starka melodierna med alla tänkbara poptekniska finesser imponerar. Enskildheterna är kanske i sig inte så unika men helheten är väldigt unik.

Artister som hittar sina röster hamnar ofta rätt. Annika Norlin hittade hem som Säkert! I torsdags frälste môra-Per hela salongen på Gamla Teatern med sina berättelser från hemtrakterna i Värmland på Arvikamål. Och Vasas Flora och Fauna vore otänkbara utan österbottniskan. Dialekt är nästan alltid bra.

Bandet bjöd på elva låtar, de flesta från debuten "Släkt med Lotta Svärd", till och med titellåten trots att det enligt Mattias är deras minst spelade på Spotify. Och helt nya favoriter som helsköna "Sammy, finsk spets" och frihetsnostalgin i "Honda Monkey" flöt bra in i helheten. Men visst var det "Leevi & The Leavings" och "Om jag nånsin far till Jakobstad" som fick det finaste mottagandet.

De flesta i publiken lyssnade intensivt. Ett antal stod och skrålade högt i baren. Men när Tina avslutade med "Stängningsdax" flöt barsorlet så bra in i låttexten att jag inte längre var förbannad.

En unik spelning med ett unikt band. Jag hoppas att Mattias, Tina och Daniel kommer tillbaka snart. För Vasas Flora och Fauna behövs mer än vi förstår.

• Betyg: 4