Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad packar vi med inför vår inre resa?

Thomas Merton skrev om det universum som bor i varje människa. Ett bråddjup utan slut, som kanske inte ens överträffas av yttre universums gränslöshet.

Annons

I varje människa. Tanken svindlar. Merton menade också att resan inåt är den viktigaste vi människor gör, och att om vi undlåter att göra den resan så är allt annat sökande efter kunskap i världsalltet inte bara meningslöst utan också förödande.

Jag tänker att resan in i den egna gränslösheten i grunden är en upptäcktsfärd. Vad tar man med sig på en sådan resa? Vad packar man i ränseln?

Det är bra med förberedelser. Många människor har gjort långa resor i sina universum och skrivit om dem. Jag har läst många reseskildringar. Somliga har varit till hjälp, andra inte. Jag brukar ofta ta med mig en guide på resan och ibland händer det att kartan stämmer med verkligheten.

För att kunna resa långt utan att veta vart man är på väg så behöver man en kompass, någonting som hjälper till att hålla en riktning. Jag tror att min kompass är min Längtan. Med hjälp av den reser jag mot det som känns lustfyllt och spännande, det som öppnar tanken och förstärker känslan av liv. Bort från det som är dött och instängt, det som förminskar och släcker gnistan.

I mötet med det som är främmande och överraskande kanske jag drabbas av oro och rädsla. Då behövs en ordentlig portion Mod. Med hjälp av modet kan jag närma mig det okända och kanske finna att just där gömmer sig Skatten.

Även om jag reser med fokuset vänt inåt så måste jag också förstå att min resa på många sätt liknar Din resa. Våra universum hänger på något sätt ihop och är kanske beroende av varandra. Kanske liknar mina upplevelser Dina upplevelser? Reser vi i samma galax, eller i galaxer som gränsar till varandra? När jag berättar för dig om min resa så kanske det visar sig att också Du har varit där.

Nå, nu har jag packat resguide, längtan och mod. Jag är klar för avfärd men känner att något ändå fattas. Det känns lite ensamt och tomt. Jag frågar om Du vill följa med. Du ler mot mig, nickar och tar mig vid handen.

Solen bryter fram. Strålarna av ljus som värmer kinden har färdats i över 8 minuter genom rymden. Vi tänker att det är ett kort avstånd. Vår resa är mycket längre än så. Kom, nu går vi!