Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägen mot friare hyressättning kräver kloka politiska rallyförare

Hyreskontrollen snedvrider bostadsmarknaden så att det dels byggs alltför lite, dels används inte de befintliga bostäderna effektivt. Det slog Boverket fast för en dryg månad sedan men den debatt som rätteligen borde ha följt på den politiskt laddade rapporten uteblev nästan helt.

Annons

Det var bara Centern som offentligt välkomnade Boverkets inlaga. Men att ensam rusa upp ur en skyttegrav när resten av plutonen avvaktar är inte att rekommendera – den politiska debatten tvärdog.

Den ende som tog upp Boverkets kastade handske var nestorn i svensk ekonomisk debatt, Assar Lindbeck, som i två långa debattartiklar argumenterade för att få bort hyreskontrollen.

Lindbecks slutsats blev densamma som Boverkets: "Den brist och de köer som decennier av kontrollerade hyror orsakat skadar hela samhällsekonomin." Men med sin nästan halvsekellånga erfarenhet på området vet Lindbeck alltför väl hur lätt det är att göra fel om, eller när, hyreskontrollen monteras ned.

I stället för att göra bostadsmarknaden till ett slagfält där ogenomtänkta reformer exploderar utom kontroll vill Assar Lindbeck se blocköverskridande överenskommelser som verkar först på längre sikt.

Fastighetsägarnas vd Reinhold Lennebo resonerar klokt nog i liknande banor. Hans lugna, resonerande argumentation förtar effektivt intrycket av hyreshajar på jakt.

Det är lätt att tappa bort två viktiga aspekter på hyreskontrollen.

Dels är den – även om man lätt förleds tro det av nyhetsrapporteringen – inget renodlat storstadsfenomen. Om hyrorna släpptes fria skulle till exempel lägenheterna i attraktiva Östersundsområden uppskattningsvis bli 20–25 procent dyrare att bo i.

De delar av länet där det snarare är brist på hyresgäster än på bostäder har däremot i praktiken redan marknadshyror.

Dels är det i praktiken svårt att frikoppla den ena boendeformen från den andra. Häromdagen meddelade SCB att svenska hushåll i snitt lägger drygt 20 procent av inkomsten på sitt boende. Hyresgäster betalar mest, 28 procent – inte beroende på att hyresformen i sig är dyrare utan för att den gruppen har lägre inkomster än de som själva äger sin bostad.

Här finns mycket politisk dynamit nedgrävd. Och fenomenet är inte specifikt svenskt – man behöver inte bekanta sig mycket med bostadsmarknaden i New York för att slås av de märkliga fenomen som en oreformerad bostadsmarknad ställer till med. Samtidigt som de flesta New York-bor verkar vara överens om att den har en riktigt god sida: Att Manhattan inte förvandlats till ett reservat för rika.

Skynda långsamt är ingen klatschig politisk formel, men när hyreskontrollen plockas ned måste den få styra. Det finns en grundläggande skillnad mellan att gå sakta och att stå still.

Annons