Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Väggmålning raseras i Backe

Nu är gamla matsalen i Backe snart jämnad med marken. Bybon Gunnar Bergström är en av dem som starkast motsätter sig rivningen.

Annons

– Det är jobbigt att se. Jag tar bilder så det blir något kvar för eftervärlden av den här ja... begravningen, säger Gunnar Bergström i Backe.

Han hade under ett år sitt handpappersbruk i det gamla huset, som från början fungerade som matsal, skolkök och slöjdsal åt den gamla skolan. Nu är huset nästan jämnat med marken, bara entrén står kvar och väntar även den på att fällas.

I huset fanns bland annat en väggmålning som målades av konstnären Birgitta Sandberg när huset byggdes i början på 1950-talet.

– Målningen var fantastisk! Den visade hela världen, säger Gunnar Bergström.

Han menar att den betytt mer för Backe än vad Mona Lisa gjort för världen. Jamtli dokumenterade målningen i vintras, så att man ska kunna återskapa en kopia i framtiden. Dokumentationen blev verkligenhet efter utvecklingsgruppens Fjällsjö Framtids påtryckningar på kommunen.

Även kommunen har erkänt väggmålningen som särskilt kulturhistoriskt intressant. Man har försökt byggnadsminnesförklara hela huset två gånger, men fått avslag av Länsstyrelsen båda gångerna.

Gunnar Bergströms uppfattning är att kommunen det senaste året velat bli av med huset. Lösningen blev att riva det, trots att han ville köpa huset, eller i varje fall hyra det.

– Det är mycket konstigt att riva ett hus som andra vill köpa, säger han.

Rivningslovet godkändes på ett Miljö- och byggnämndens sammanträde i mars i år, med motiveringen att man inte hade någon användning för det.

– Det har gått min näsa förbi att någon ville köpa huset, säger Lars Andreasson, ordförande i Miljö- och byggnämnden.

Han menar att det största problemet är att kommunen har för mycket lokaler och för lite pengar att underhålla dem. Dessutom ska det ha varit svårt att stycka av för tomten i förhållande till de andra husen.

Gunnar Bergström säger att han ville få tillåtelse att genomföra dränering och isolering när han hyrde huset, men upplevde det som att han talade med en vägg. Han har också svårt att tro att det faktiskt var fukt och mögel i huset, något som fanns med i kommunens beslutsunderlag. När Gunnar hade sin verksamhet var där fullt med folk men ingen kände av någon mögellukt.

Kommunen gjorde en utredning av det kulturhistoriska värdet på byggnaden år 2012. De kom fram till att det var av betydande värde men också att huset var i stort behov av renovering. Man ansåg att huset i princip stått tomt sedan 2004, trots att både Gunnar och andra hyresgäster bedrivit verksamhet där.

Gunnar använder orden bokbränning, husrivning och konstkrossning när han beskriver kommunens verksamhet.

– Det är som att allt ska kvävas, förgöras och jämnas med marken. Det är helt fördjävligt. Någon måste säga ifrån och jag har inget att förlora, säger Gunnar Bergström.