Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väljarna i Ukraina valde Europa

Ukrainas president Petro Porosjenko är en ganska spännande filur. Han är den första presidenten i Ukrainas historia som talar engelska. Innan inträdet i politiken blev han rik som ett troll på att sälja choklad och han var en av finansiärerna bakom den orangea revolutionen som startade käbblet i landet och därmed blev ett startskott mot en europeisk orientering.

Annons

Efter söndagens val ges president Petro Porosjenko ett starkare mandat för en driva sin reformagenda. Politiken fokuserar huvudsakligen på att landet ska ansluta sig till EU, decentralisera beslutsmakten med starkare regioner och att få i gång den Ukrainska ekonomin. Sedan Rysslands inblandning i både Krim och östra Ukraina är fred en självklar del av den politiska agendan i landet.

Den preliminära rösträkningen visar att det blir två pro-europeiska partier som kommer att dominera det Ukrainska parlamentet. Det är svårt att beskriva Ukrainska partier med klassiskt ideologiska beskrivningar som socialistiska, liberala eller konservativa. Det som i stället kan beskrivas som samlande för partierna är att de är europeiskt orienterade och drivs av en agenda att reformera landets demokrati och ekonomi.

Totalitära och radikala höger- och vänsterpolitiker har tagit plats i det nya parlamentet. Men deras makt och inflytande ska inte överskattas. I sak skiljer sig inte Ukraina avsevärt från andra östeuropeiska länder.

Valresultatet är en framgång för Ukrainas framtid som europeisk nation. Samtliga partier är drabbade av korruption men flera av de tidigare korruptionsanklagade politikerna tar inte plats i det nya parlamentet. Däremot består det nya parlamentet av flera före detta demokratiska aktivister, undersökande journalister och veteraner.

Söndagens val visar att Ryssland och Vladimir Putin misslyckats med sina hot och aggressioner. Till skillnad från andra granländer har inte Ukraina skrämts till tystnad och landet har därmed inte tvingats tillbaka till en rysk närhet. Delvis kan det här förklaras med att ryskvänliga terrorister fortfarande ockuperar delar av östra Ukraina som historiskt röstat på ryskvänliga partierna. Men det är inte hela förklaringen.

Valresultatet kan inte blunda inför att de ryska aggressionerna ser ut att ha fått motsatt effekt – ett ökat intresse för europeisk gemenskap.

Landet måste nu söka samling bakom sin resa mot EU. Stora delar av befolkningen talar huvudsakligen ryska och har starka kulturella band till grannlandet. När Ukraina nu vänder ryggen till Ryssland får det inte innebära att man också vänder ryggen till stora delar av den egna befolkningen.

Det är rysk politik som är problemet. Inte språk, kultur och släktband.