Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var är Europapolitiken?

Annons

I onsdags inträffade något unikt i svensk politisk historia. Regeringens förslag till statsbudget förlorade i omröstning i kammaren.

Statsbudgeten är det viktigaste underlaget för en regering och grunden för den politik man vill föra. Regeringen lyckades inte få majoritet för sin budget, Alliansens budget vägleder nu Sverige.

Inte bara i fråga om budgetförhandlingar har regeringen havererat. Efter två månader med den nya samarbetsregeringen ligger det fortfarande en tjock dimma över Europafrågorna.

Dimman tätnar ännu mer när man tittar på regeringens framträdande i EU-nämnden: otydliga besked, velande och förvirring. Så agerar inte en regering som prioriterar Europafrågorna.

Löfven inledde sin första tid som statsminister med att avskaffa EU-ministerposten, delegera frågorna till utrikesminister Wallström som om EU handlade enbart om utrikespolitik och beskriva EU-förhandlingarna i rådet som ”där nere i Bryssel”.

Regeringsförklaringen tog oss tio år bakåt i tiden med tal om ”Sveriges röst” och ”Sveriges roll” i stället för som del av det europeiska samarbetet och EU nämndes först efter FN. Det är mer än oroväckande för oss folkpartister som är stora EU-vänner.

Statsminister Löfvens första framträdande i EU-nämnden slog rekord i kaos. Det var utan tvekan det mest förvirrade och det sämst förberedda framträdande som gjorts i nämnden någonsin.

Frågan gällde vilka utsläppsmål för EU som Sverige skulle driva vid toppmötet i Bryssel. Det utmynnade i två timmar lång sifferbingo utan dess like.

Det var uppenbart att statsministern inte lyckats samordna de båda regeringspartiernas positioner. Han ville nämligen ha två mandat från riksdagen, ett som låg i linje med det miljöpartiet gått till val på och ett som rimmade med socialdemokraternas politik.

Det hela slutade med att regeringens förslag röstades ner och Löfven fick resa till toppmötet med Alliansens utsläppsmål i stället.

Har Socialdemokraterna sovit de senaste åtta åren? Sedan partiet sist satt vid makten har mycket hänt i EU-samarbetet. Lissabonfördraget är på plats, en europeisk utrikestjänst har tagit vid och de nationella parlamenten fått ökat inflytande över EU-frågorna.

Den svenska riksdagen har med dagens parlamentariska läge mer makt än på länge. S-MP-regeringen verkar helt ha missat den utvecklingen.

Det har inte Folkpartiet. Vi har tvärtom innehaft EU-ministerposten under åtta år och med starka kompetenta politiker som Cecilia Malmström och Birgitta Ohlsson visat hur viktigt det är att driva Europafrågorna på hemmaplan.

Den 22 mars går Sverige till val igen. De väljare som bryr sig om Europafrågorna får då en chans att rösta på ett mer EU-vänligt alternativ.

Sverige är ingen stormakt i EU, vi har inte råd att förlora vårt inflytande på grund av S-MP inte är regeringsdugliga. Europafrågorna är för viktiga för att tappas bort i regeringens kaos.

Maria Weimer (FP)

riksdagsledamot, EU-nämnden

Pär Löfstrand (FP)

riksdagskandidat, Jämtland-Härjedalen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel