Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Var tog snuten vägen?

Nu har det tagit hus i helvete i det annars så beskedliga Småland. Boende och företagare på landsbygden rasar mot den bristfälliga närvaron av polis i bygden.

Annons

Polisfrånvaron har i sin tur tvingat enskilda att ta lagen i egna händer för att stoppa brottslighet. Tre män i Ljungby dömdes för misshandel efter att ha stoppat en tjuv på ett vårdlöst sätt. Händelser som har sin grund i att grannsamverkan inte räckte till – med polisens frånvaro.

Upproret kallar sig Trygga vår Lansbygd och kräver genom en debattartikel i Aftonbladet bland annat fler poliser i mindre kommunerna och skärpta straff.

Upproret är minst lika relevant här i Jämtland och i övriga Norrland. Det har funnits flera fall där gärningsmän inte kunnat stoppas av polisen om det inte vore för bybors egna initiativ med att hindra flyktvägar eller förfölja förbrytare. Tur nog har medborgaringripandena här inte haft samma hemska följder som i Ljungby.

Ett eget initiativ mot brottslingar är naturligtvis modigt. Det är utom tvivel så att flera fall av brottslighet inte hade kunnat lösas utan det lokala engagemanget i glesbygden. Ligisterna hade hunnit fly.

Men samtidigt är det dumt och riskabelt. Det är också att begära för mycket av byborna. Det är inte meningen att boende i glesbygd ska behöva starta medborgargarden för att stoppa brottslighet. Glesbygden ska inte behöva se sig om efter hobbysnutar för att stoppa brottslighet. Engagemanget måste kunna börja och sluta vid grannsamverkan. Polisen måste finnas närvarnade även utanför de urbana regionerna.

Upproret Trygga vår Landsbygd återuppväcker frågan om att avstånd är en utmaning för den svenska välfärden. I Sverige är vi överens om att alla, oavsett om man är fattig eller rik ska ha samma rätt till vård, skola och omsorg eller ett rättsligt skydd. Det är hög tid att denna egalitära insikt också genomsyrar avstånden i våra land.

Blåljus får inte bli en reserverad lyx för boende i tätorter. Politiken bör därför teckna ett kontrakt med boende i landsbygd och i glesbygd. Det ska finnas ett garanterat tidsmässigt avstånd till polisens närvaro. Och poliser ska finnas i varje kommun, även om där sällan sker brott.

Med avstånd till polisiär närvaro etableras egna regler. Här slutar lagen. Här gäller inte hastighetsgränser. Här får man köra berusad. Här klarar vi allt själva. Utvecklingen är osund och konsekvensen ett tudelat Sverige.