Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vård och omsorg förr och nu

Det är beklagligt att läsa om hur gamla har det i dag.

Annons

Hur kan man vara så liknöjd om hur gamla har det nuförtiden? De som varit med om att skapa vårt samhälle, då tiden inte var så lätt som nu.

Har själv jobbat inom vården i över 40 år, så jag vet vad det innebär. På den tiden var personalen anställd efter vårdbehovet, inte efter vad det kostade. Vi var sju i personalen från morgonen (en som ansvarade för kök) med ett patientantal om 30. De flesta patienter behövde hjälp med toalett och påklädning och upp i sina rullstolar. Vi hade städerska på avdelningen, så det behövde vi inte befatta oss med.

Patienterna tog vi ut på somrarna, så de fick känna sommarvärmen och njuta av att få komma utanför väggarna. Vi gick också gårundor med dem som kunde använda benen. Alla trivdes, både patienter och personal.

Nu är gamla och sjuka bara på förvaring, i väntan på det som komma skall.

De som bestämmer om antalet arbetstagare inom sjuk- och åldringsvård borde kosta på sig en åttatimmarsdag på en sjuk- och åldringsvårdsinrättning, innan de bestämmer hur stor personalstyrkan skall vara. Hur ska de annars kunna avgöra detta?

Sjuk- och åldringsvård ska inte räknas i pengar, däremot i kvalitet och mänsklig hänsyn. Nu är det tvärtom.

Sänk hellre lönerna för dem som ingenting gör, och inget förstår, om det de avhandlar om. Då får vi kanske råd med fler arbetstagare inom vård och omsorg.

Gammal undersköterska

Strömsund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel