Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårdkrisen riskerar att skada bilden av Östersund

Vilken bild av Östersund som stad och kommun vill vi kommunicera till omvärlden? En kriskommun där väsentliga delar av den gemensamma tryggheten är allvarligt skadad? Eller en kommun där vi tar väl hand om varandra och värnar det gemensammas bästa?

Annons

Ett återkommande tema i nyhetsflödet handlar om krisen i primärvården. Distriktssköterskorna är trötta och arga. Distriktsläkarna ger upp och väljer andra arbetsformer eller andra arbetsgivare. Primärvården, basen i sjukvården, är allvarligt skadskjuten. Ledande politiker sitter i tornet och pangar med skarpa vapen, men med dåligt kalibrerade kikarsikten. Syftet, att jaga överflödiga kostnader, må vara vällovligt och avsikterna de bästa. Resultaten förskräcker likväl.

Vilken är medicinen? Det krävs en gemensam bild av hur vi vill ha det. Målsättningen måste vara att ge en säker och tillgänglig vård; en vård som präglas av kontinuitet och närhet, med hög tillit mellan dess utövare och dess kunder, men även mellan beslutsfattande politiker och de vårdanställda. Är vi där? Nej inte riktigt, och under hösten har vi fjärmat oss från målet.

Vad måste då till? Det handlar om att flera aktörer måste samverka. Problemen berör inte enbart primärvårdens organisation. Även länssjukvården berörs om patienter inte tas emot och följs upp efter en sjukhusvistelse. Kommunens ansvarsområde, med hemsjukvård, blir direkt påverkad om en vårdcentral har svårheter att ställa upp. Ska vi gemensamt lyckas vända utvecklingen får det inte finnas låsningar och heliga kor; alla seriösa aktörers medverkan måste tas tillvara. Att landstinget även fortsättningsvis är en viktig spelare, med ett huvudansvar, är oomtvistat.

Min uppfattning är att flera möjliga aktörer inom primärvården bör beredas möjlighet att verka. De som kan leverera en bra tjänst till ett bra pris måste få chansen. Det kan handla om att ompröva tidigare beslut rörande privata vårdgivare som långsiktigt vill etablera sig. Det kan handla om att ompröva styrdokument om grundåtaganden. Kanske ett begränsat grundåtagande skulle skapa större möjligheter att leverera vård? Det kan även handla om utformningen av regler för ersättning efter antal listade patienter. Krisens lösning handlar inte endast om ekonomi.

Lösningen kräver en dialog med samtliga aktörer och mod att ifrågasätta tidigare ståndpunkter och antaganden. Tvära kast och svängningar utan förankring inom de personalgrupper som förväntas leverera har visat sig fruktlösa. Vem är villig att ta ansvar?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel