Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför är det så svårt att somna?

Man skulle kunna tro att det är lätt att somna när man är jättetrött och ligger raklång hemma i sin egen säng med rena lakan i ett mörkt och svalt sovrum.

Annons

Inte då! När jag och resten av kroppen inget hellre vill än att bara sova går hjärnan i gång på alla cylindrar. Nu ska här skrivas krönikor, planeras pallkrageodlingar och funderas över recept på glutenfria efterrättspajer.

Och hur är det med vår ugn egentligen? Är det så att man bör ha lite högre temperatur än det rekommenderas även om det inte står specifikt angivet i receptet att man ska använda varmluftsugn? Det känns nästan så när man bakar bröd i alla fall, att vår ugn är lite nätt i graderna. Beror det på att den efter två års användning fortfarande inte är riktigt inbränd? Finns det någon ugnsforskare som kan svara på sånt?

Jag kan också börja formulera syrliga mejlsvar, fundera över om jag ska träna i morgon och hur man bäst översätter det gammalengelska uttrycket "proud-pied" som Shakespeare använder i sin 98:e sonett, "From you have I been absent in the spring". Den är väldigt vacker i Nils Lindbergs tonsättning och just nu övar vi den i min kör. Faktiskt gillar jag den bättre än "Shall I compare thee to a summer's day" som jag nästan sjungit mig less på fast jag inte trodde det var möjligt.

Och ändå var jag så trött när jag släpade mig in i sovrummet att jag nästan inte orkade ta av mig kläderna!

Men det är precis som att när hjärnan får lugn och ro runtomkring sig och kan sjunka ned i en mjuk kudde (förvisso fortfarande innesluten i en ganska hård skalle, men i alla fall), då blir den plötsligt klarvaken och kan inte tänka sig något bättre än att på allvar tröska igenom stort som smått. Hurra, nu har den äntligen chansen!

Vem är det till exempel som sjunger i Dag Vags version av "Vaskarubli" som finns på "Palsternacka" som släpptes 1980? Det är ju helt klart att det inte är Stig Vig eller Zilverzurfarn, så då måste det väl nästan vara Tage Dirty, eller hur? Jag har googlat men inte hittat någon säker information. Det gnager.

Väldigt ofta ligger jag och tänker på sånt som jag vill sy och då är det nästan alltid väskor. Min senaste skapelse är sydd i Harris tweed (ylletyg som är handvävt på Yttre Hebriderna, annars får det inte heta Harris tweed) och jag älskar den högt och rent, men nu är ju våren så gott som här och i Jämtland räcker våren två veckor och sedan är det sommar. Vill jag gå med en väska av tweed då?

Nej, det vill jag inte för det signalerar för mycket vinter, och när jag en gång har satt upp sådana här idiotregler för mig själv så kan jag inte slita mig loss från dem. Jag har flera franska tyger som ligger och väntar, bland annat ett med tuppar som skulle vara sjukt kul att ha till en väska, så snart måste jag dra i gång det projektet.

Är jag ensam om att ha det så här? Nej, så klart inte. Jag tillhör inte alls någon liten exklusiv klubb och vi sömnsvikna finns i alla åldrar och samhällsklasser. De som är tonåringar nu och utan problem kan sova 23 timmar på raken, kommer en dag i medelåldern förskräckt upptäcka att de vaknar två–tre gånger varje natt om de ska upp och jobba nästa dag. Vad är klockan nu och hur länge är det då innan jag måste kliva upp?

För inte alls så länge sedan hade jag svart bälte i konsten att somna om, nuförtiden är det mest en fåfäng önskan. En gång kunde jag lätt som en plätt sova ut när jag var ledig, nu kan jag vakna även på lördagar för att det är för ljust i sovrummet (ja, vi har mörka persienner!).

Tragiskt!

Det jag och många med mig efterlyser är en liten och enkel strömbrytarvariant, en sorts biologiskt relä som släcker ned ältarsystemet i hjärnan och samtidigt kopplar på sömnfunktionen. Hur svårt kan det vara? Kan man åstadkomma något så obegripligt som att Patrik Sjöberg frivilligt dansar rumba i "Let's dance" borde en sådan manick vara gjord i en handvändning. Här torde dessutom grova pengar finnas att tjäna.

Men innan den finns i handeln får jag väl fortsätta att räkna baklänges från 100. Tanken är att varje gång hjärnan far iväg i någon utvikning, som till exempel om Telias förre vd Lars Nyberg verkligen på allvar förväntar sig att vi ska tro att han inte hade en aning om mutaffärerna i de gamla öststaterna, då måste man börja om från 100 igen. Hjärnan ska till slut bli så less på denna nedräkning att den vänder sig om på sidan och somnar. Det funkar typ sådär.

Kom igen nu, Mittuniversitetet – nu är det dags att visa vad ni kan! Världen väntar på sömnbrytarknappen.