Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varg med lågt tempo

Varg av Anders Duus.

Regi Robert Jelinek

Medverkande Anja Landgré, Caroline Rendahl och Joel Torstensson

Annons

I förhandsmaterialet talas det om att detta är en pjäs för både vargkritiker och vargvänner. Det är en spännande ingång och Varg är en föreställning som jag sett fram emot att se länge. Anders Duus är en av Sveriges mest intressanta dramatiker sett över det senaste decenniet.

Ramhandlingen är att morbror Göte sitter i fängelse för ett jaktbrott och hans syster Solbritt sköter under tiden om hans fårgård. Till gården kommer Solbritts son Perka, egentligen Per-Erik, och dennes kompis Anneli för att hjälpa till. Anneli har dock en hemlig agenda med besöket.

Under dryga två timmar rör vi oss mellan båda sidornas argumentation, för eller emot vargens rättigheter är frågan. Tempot är lågt och emellanåt är det också ganska stel regi och det är synd då dialogen är rappt skriven.

Allra bäst blir det när samtalen rör sig bort från själva vargfrågan och landar i det allmänmänskliga. Varför är det så svårt att prata med varandra och hur många familjehemligheter har inte denna tystnadskultur skapat? Var kommer all den här konflikträdslan ifrån?

I många scener känner jag igen min egen uppväxt på landsbygden där det var förbjudet att prata om känslor.

När Perkan i slutet dissekerar sig själv och sin bakgrund och landar i en vilja att stanna en natt till hemma hos mamma känns det väldigt välbekant. Trots storstadens lockelser är det ändå friheten och lugnet på landet som är hemma.

I salongen finns många skolungdomar från ett naturbruksgymnasium. Efteråt frågar jag en elev vad han tyckte och svaret gjorde mig orolig.

Det var för mycket snack om att vargen är bra, var hans snabba svar.

Vargfrågan kommer alltså att fortsätta diskuteras en lång tid framöver.