Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vart är Sverige på väg? Har partiledarna svaret?

Annons

Nu börjar det dra ihop sig. Sista partiledardebatten i riksdagen innan valet i september.

Så vad var huvudfrågan? Svaret måste bli jobben, jobben och åter jobben. Med olika utgångspunkter och vinklingar förstås.

Alla partiledare är också bekymrade över läget på arbetsmarknaden. Och det bör de vara. För även om det ser ljusare ut, så är det fortfarande alldeles för många, inte minst unga och invandrare, som går utan jobb.

Men precis som alliansens företrädare gör, måste man föra fram det som är bra. Det handlar mycket om vilken verklighetsbild man vill utgå ifrån. Att allt är fel, att välfärden urholkas, något som oppositionens partier menar. Eller att mycket är bra, men kan naturligtvis bli bättre, som regeringen hävdar. Sanningen är som vanligt någonstans där emellan.

En sak som är tydlig i debatten är att oppositionen duckar för hur deras regeringsalternativ ser ut.

Det ligger mycket i Reinfeldts kritik: Det som man har gemensamt är att man är emot arbetslinjen. Nu säger dock Socialdemokraternas företrädare Mikael Damberg, att Miljöpartiet kan vara en tänkbar samarbetspartner.

Men skyndar sig sedan att tillägga att det finns skillnader att beakta, som med kärnkraften, och med en hel del höjda skatter inom miljöområdet.

Alliansens partier har också olika åsikter sins emellan. Men man har faktiskt klarat av att leverera i åtta år nu. Tillsammans men också var för sig. Dock är det på sin plats att säga att de små partierna haft svårt att få ut sin egen politik under perioden.

Det var bra styrkebesked från regeringens partiledare under debatten.

Statsminister Reinfeldt (M) var på hugget. Han ägnade mest tid åt att berätta om vad regeringen gjort och vill göra. Men passade liksom övriga partiledare på att kräva besked om vad oppositionen vill. Vad det nu är för opposition som ska bilda regering, om det skulle bli ett skifte.

Bra var också att Annie Lööf (C) tydligt markerade mot Miljöpartiets tvivel kring tillväxt. De vill ju ha en hållbar ekonomi som inte bygger på tillväxt. Det låter inte bara skumt utan också ohållbart. Utan tillväxt blir det ingen välfärd, bara nedskärningar.

Är det så Miljöpartiet vill föra Sverige framåt i en eventuell ny regering?

Annie Lööfs anförande handlade om ungas möjligheter att få jobb och om företagandets betydelse. 4 av 5 jobb skapas i småföretag. Och jobben skapas genom lägre kostnader, inte med skattehöjningar. Bra och tydligt så långt. Men inte ett ord om landsbygden, miljön eller jämställdheten. Frågor som partiets kärnväljare, ja, de finns kvar! gärna vill få högre upp på partiets dagordning.

Plus till Jan Björklund (FP) som var den ende av partiledarna inom regeringen som tog upp jämställdheten som en central fråga. Feminism behöver inte, och bör inte, som han säger innebära socialism.

Socialdemokraterna är världsmästare på att bygga höga förväntningar. Efter valet får vi se om och i så fall hur de lyckas infria dem.

Vart är vi på väg? Det är dagens och morgondagens stora fråga.