Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt dagliga bröd – ge oss i dag ...

Annons

En blå Seat står på parkeringen vid centralstationen i Östersund. Klockan närmar sig sex på morgonen och vindrutorna är immiga.

Ena bildörren öppnas och ut kommer först en man, och sedan en kvinna. Mannen tittar upp mot skyn och ser en blå himmel.

Han ler i sitt inre och tänker att det kommer att bli en bra dag.

Mannen och kvinnan är gifta. De heter Nikosjor och Rita och de går bort mot stationen, öppnar portarna och går in. I ett av förvaringsskåpen har de en plastpåse med skivad formfranska. Det är frukosten.

Kvar i bilen ligger parets äldsta dotter, Petronela, och hennes sambo, Ionot. De är påbyltade med flera lager vinterkläder för att klara de kyliga nätterna i bilen. De drar sig en timme till.

Dagen är ännu ung, och det är först vid tiotiden deras arbetsdag börjar.

En stund senare kommer jag och Susanne Kvarnlöf och väcker dem. Vi har kommit överens om att träffas vid sju.

– It' s okej, säger Petronela, som är den enda av de fyra som kan lite engelska.

Familjen samlas i väntrummet på stationen för att planera dagen.

Snöovädret de senaste dagarna har gjort det omöjligt för Nikosjor att dra in några pengar till familjen.

– Dragspelet tål inte fukten, säger han på rumänska och dottern Petronela översätter för oss.

Men i dag kommer solen att skina. Då skiner även Nikosjor.

Plötsligt räcker de över en mobiltelefon. En yngre man talar upphetsat på knagglig engelska.

Det är parets äldste son, 24-årige Ionot, som är kvar i Rumänien och försörjer sina tre yngre syskon och en åldrig mormor när föräldrarna och ena systern är i Östersund.

– Jag har möjlighet att köra taxi ibland, och tjänar lite pengar, men det är oerhört svårt för oss zigenare här i Rumänien. Vi får inga jobb. Det är många som är fattiga i Rumänien, men zigenare har det värst. Vi är inte värda något.

Ionot säger:

– Jag är kvar här när mina föräldrar är i Sverige och försöker få in pengar till barnens skolgång och sjukvård. Allt kostar här, men hur ska man kunna betala när man inte får några jobb?

Plötsligt tar förbindelsen slut. De fyra på stationen bestämmer sig för hur de ska dela upp sig. Nikosjor och Rita tar centrala stan, de två andra ska sitta vid Lillänge.

En ny tiggardag väntar.