Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem som styr USA verkar inte bry svenska politiker

/
  • Mitt Romney kan bli president Barack Obamas motståndare i presidentvalet i november.

Svenska medier ger särskilt under åren med presidentval stort utrymme åt amerikansk politik. Det är rimligt med tanke på att USA i kraft av sin politiska och militära styrka påverkar hela världen.

Annons

Men svenska politiker verkar noll- ställda inför sina transatlantiska kollegor. Vare sig det handlar om ointresse eller undfallenhet är det lika illa.

Den republikanska primärvalsturnén rullar vidare och än är utgången inte given. Men det mesta talar för att det blir riskkapitalisten Mitt Romney som blir president Barack Obamas motståndare i presidentvalet i november. Det är tveksamt om han kan vinna. Den ena republikanska flanken – större delen av den välbeställda amerikanska väljarkåren – kan han nog räkna hem. Men den andra – den brokiga samling väljare som ofta klumpas ihop under beteckningen den kristna högern – har den rätt träige miljardären svårare att gå hem hos.

Det finns en tråkig svensk reflex som handlar om att peka finger åt människor som inte förstår sitt eget bästa. Mest tydlig är den attityden hos partierna till vänster där man dels alltid vet vad som är bäst för folket, dels ofta drivs av en reflexmässig antiamerikanism.

I vänsterkretsar verkar man liksom sina amerikanska åsiktsfränder oförmögen att se sanningen i vitögat: att Barack Obama säkert är den mest radikale president USA kan uppbringa men att han på grund av landets politiska struktur inte kan åstadkomma mycket mer än han gjort. Trots den utbredda besvikelsen är dock rimligen det rödgröna motståndet mot tanken på en republikansk president grundmurad.

Hur alliansens partier ser på amerikansk politik är svårare att få grepp om. Ett undantag är utrikesminister Carl Bildt som i rollen av privatman engagerade sig starkt i den av Bushregeringen underblåsta kampanjen för att starta kriget mot Irak. I den kampanjen slogs han sida vid sida med republikanska toppnamn som sedermera presidentkandidaten John McCain och den nu aktuelle Newt Gingrich. Hur representativa Carl Bildts åsikter är för Moderaterna är i stort omöjligt att få grepp om.

Allianspartierna kan på goda grunder hävda att det inte är deras sak att kommentera amerikanernas val av politiker. Det problematiska med ett sådant resonemang är att amerikanska politiker så kraftfullt påverkar sin omvärld att det nästan är omöjligt att inte på något sätt förhålla sig till dem. Det framgår inte minst av det sätt på vilket krisen med Iran hanteras i den republikanska valkampanjen där kandidaterna försöker övertrumfa varandra med extrema ståndpunkter.

George W Bush var en katastrof för USA, men också för de länder som hemsöktes av hans impulsstyrda politik. Mitt Romney är ingen Bush, han är en notorisk kappvändare som ter sig oförutsägbar i rollen som president. Men bakom honom står rimligen samma gäng som backade upp George W Bush, och spåren av dem förskräcker.

Eller?

På sitt sätt var det synd att inte Mora kommun stod på sig och för en elallergikers skull förpassade en betydande del av Dalarna tillbaka till 1920-talet. Då hade kommunledningen fått den internationella uppmärksamhet den förtjänade.

Beslutet att minimera strålningen för den i silverdress inklädde hotade ju inte bara mobiltelefonin i och kring byn Venjan. Trots fem års utredande var det oklart hur stor del av Dalarna som skulle bli utan även radio och tv.

Elallergi är en hemsökelse inte bara för de drabbade utan också för kommunala beslutsfattare på olika nivåer. En gång i tiden tillhörde jag den sistnämnda skaran och lärde mig vikten av att dels respektera människor, om än inte in absurdum, dels att vara flexibel.

Min dåvarande hemkommun drogs med ett par elallergiker. En hade slutat betala hyran med skälet att kommunen i maskopi med SJ mördat hans fru genom att köra in el från den närbelägna järnvägen i parets bostad. De andre märktes mer eftersom han bodde i en med silvertejp överdragen husvagn som han körde från den ena strålfria parkeringsplatsen till den andra. Hans kostymering var av säkerhetsskäl minst sagt okonventionell. Vid besök i centralorten skrämde han slag på invånarna.

Kommunen var ödslig och glest befolkad, det var därför han sökt sig dit. Styrkt av framgången att ha fått till en avbetalningsplan med mannen vars fru dödats med el tog jag mod till mig och började tillsammans med husvagnsmannen att söka efter en elfri parkering där han kunde gå i vinterbivack.

Till slut hittade vi en. Mitt i ödemarken, 300-400 meter över gränsen till grannkommunen vilket nogsamt mörkades. Där levde han i stillhet vintern igenom; en kväll i veckan kom han till socialkontoret och fick sitt utportionerade sjukbidrag. Vi blev om inte vänner så näst intill. När våren kom reste han till Indien.

Mycket var nog enklare förr, innan mobilerna kom.

Annons