Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi är flockdjur – det finns alltid något att samlas kring

Vi människor är flockdjur. Vi vill gärna följa strömmen, inte sticka ut för mycket men samtidigt värna om det som är vi – det som definierar oss. Det som faktiskt ändå skiljer oss från mängden och gör oss unika.

Annons

De gångna veckorna har varit nästan magiska om man gillar idrott. Jag syftar naturligtvis på framgångarna i de olympiska spelen som avgjorts i Sotji. Här har vi stolt visat upp vår blågula flocktillhörighet och tillåtit oss att glädjas över makalösa prestationer.

Det är fantastiskt hur idrott kan få människor att förenas över gränser och vilken glädje en medalj kan innebära – även för oss vid sidan om som inte lagt ned tusentals timmar på träning för att bli bäst. Sportsliga framgångar går rakt in i mitt hjärta och eufori uppstår. Jag kan bli rörd till tårar över en OS-medalj. Så enkelt är det.

Herrstafetten, då Sverige tog sitt andra guld och försvarade titeln från Vancouver, var den sändning som haft bäst tittarsiffror i TV3:s 27-åriga historia. I genomsnitt var det 2 416 000 tittare på stafetten. Som mest var det 2 975 000 tittare. Man kan se på de olympiska spelen som ett tydligt exempel på hur mycket människor behöver någonting att samlas kring och engagera sig i.

Men nu när vardagen är åter – vad ska vi samlas kring då?

Nu när det där guldskimret försvunnit, TV-tablån ser ut som den brukar och nervkittlet och förväntningarna i magen övergått till magnip efter för mycket snask i TV-soffan? Allt känns plötsligt så avslaget.

I den vanliga, grå vardagen kan ofta skitsnack och ryktesspridning vara något många samlas kring. Speciellt märks detta på mindre orter. Varje by och samhälle har sin egen skvallerkärring som vet allt om allt och alla. Men det behöver ju inte vara sant för det. Såg att en kompis på Facebook råkat ut för tråkigheter på grund av en sådan skvallerkärring som spridit falska rykten som fått allvarliga konsekvenser. Så onödigt. Den kloke lägger sin energi på annat än skitsnack och försöker göra något värdefullt i stället.

Värdefullt kan vara att ordna givande aktiviteter för barn och ungdomar. I kommunen finns sex fritidsgårdar som drivs ideellt. För ett par veckor sedan samlades några av ledarna på ungdomsgården i Kyrktåsjö. Tillsammans med den kommunalt drivna fritidsgården i Strömsund är tanken att vi tillsammans ska stötta varandra och dra nytta av erfarenheter och idéer. Initiativet kommer från kommunens kultursekreterare. Vi hade många intressanta diskussioner och en av ledarna berättade att hon sköter hela verksamheten – med öppethållande två dagar i veckan – på egen hand. Hatten av säger jag, det är ju helt fantastiskt. Vilket engagemang. Men nog måste det finnas fler som kan ställa upp?

Värdefullt kan också vara alla arrangemang som anordnas i kommunen. Det är skidtävlingar, löpartävlingar, slädhundstävlingar, kulturevenemang, marknader … listan kan göras lång. Dessa arrangemang samlar ihop och förenar, får människor – nästan som i flock – sträva efter samma mål: Att uppnå något tillsammans som skapar ett positivt mervärde. Senast för några dagar sedan var jag på ett utvärderingsmöte efter ett av arrangemangen i Tåsjödalen.

Där återfanns både ung och gammal, vi skrattade, mindes – och planerade inför framtiden. Så ska det vara.

Värdefullt är också att samla den alldeles egna lilla flocken, familjen, och göra något tillsammans. Kvalitetstid med de allra bästa, som i detta nu när vi ligger vi på stranden och latar oss. Äter glass, dricker paraplydrinkar och gör spännande utflykter. Utan min flock är jag vilsen. Flocken gör mig stark och får mig att alltid vilja framåt mot något ändå bättre. Många strävar efter att sticka ut – men ibland kan det vara bra att följa strömmen också.