Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi känner att det finns hopp i livet"

/
  • De har nyss träffats. Två unga mammor vars öden fört dem från Syrien till flyktingförläggningen i Grytan. De har med sig man och barn. Nu hoppas de att barnen glömmer vad de har sett.

De är unga mödrar som kom till Sverige samtidigt som det hittills blodigaste slaget skedde i Syrien. I måndags kväll kom de till Grytan.

– Ingen vill lägga sig i Syriens problem. Om vi hade haft olja hade det varit annorlunda, säger de.

Annons

Migrationsverket har frågat om någon av de flyktingar som sedan i måndags bor i Grytans före detta militärläger vill berätta om flykten ut ur Syrien. Två unga mammor med ansiktena inramade av blåa huvuddukar, 28 och 30 år, sätter sig vid ett bord i ett kalt rum. Bredvid sig har de tolken Hakam som kom från Jordanien för 38 år sedan och öppnade en av Frösöns första pizzerior.

– Vi pratar arabiska, säger han och frågar kvinnorna när de bestämde sig för att fly.

Det var för tre månader sedan, berättar den ena som har tre barn och man med sig. Oroligheterna kom närmare och närmare där de bodde.

– Jag har sett husen bombas och folk dö. De kom och sprutade bensin på ett hus och tände sedan på. Det var bara järnbalkar kvar. Skinnet lossnade på barnens ryggar.

Den andra kvinnan flydde med familjen från by till by. Till slut flyttade de tillbaka till staden och svärfaderns hus där de bodde. Då tilltog oroligheterna där.

– Men min svärfar är kvar. Han är gammal. Han vill inte fly.

Hennes hus är kvar. Inte hennes nyvunna väninnas. Hennes är plundrat.

– Vi vet vem det är. Regimen säger att det är en tredje part som kommer och plundrar, men vi vet att det är de som jobbar för regimen, säger hon.

Ingen av dem vill berätta hur de lyckades ta sig ut ur Syrien eller vilken väg de har kommit. Bara att det var svårt, speciellt med barn. I samlingssalen i Grytan går Al Jazeeras utsändningar på teve. Varje ny attack, varje nytt bombdåd med tillhörnande dödsoffer följs från skogen utanför Ope.

– Det är inte över än. Men vi känner oss trygga här. Alla vi har träffat visar att det finns hopp i livet. Det viktigaste nu är att våra barn får börja skolan. Det skulle hjälpa dem att glömma, säger en av mammorna.

Annons