Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vilken skola väljer Fridolin?

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin gör ingen hemlighet av att han vill bli utbildningsminister. Men en granskning av Fridolins utspel visar att det är högst oklart vad som sker om han får makten.

Annons

Sedan årsskiftet har Fridolin undertecknat nio skolrelaterade debattartiklar i de tre största rikstäckande tidningarna (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet). Utspelen motsäger ofta varandra.

Under rubriken Så räddar vi skolan 100 första dagarna (Aftonbladet 4/3) presenterar Fridolin vad han skulle börja med som utbildningsminister. Det främsta förslaget är en skolkommission med mandat att ompröva de stora skolreformer som gjorts under de senaste decennierna.

Björklundmotståndarna jublar. Den nya läroplanen, betygssystemet, de nationella proven, friskolorna – förhoppningsvis ryker allt när Jan Björklunds främsta kritiker tar makten!

Tre veckor senare skriver Fridolin i samma tidning (Aftonbladet 24/3) att skolan behöver arbetsro från politisk klåfingrighet. Därefter upprepar han mantrat om reformtrötthet närhelst han kan.

Lärarna är förstås glada. Inga fler förändringar!

Miljöpartiets hemsida gör inte partiets inställning mindre motsägelsefull. Folkpartiets reformer har införts för snabbt, men MP talar också om att det tar för lång tid att se resultaten. Björklunds detaljstyrning ställs mot Fridolins lärarautonomi. Att Björklund numera också vill minska lärarnas arbetsbörda ignoreras. Miljöpartiet menar att skolan bör ge flera chanser - men i politiken tycks det räcka med ett misstag. Men att genomgripande reformer inte sjösätts perfekt diskvalificerar inte reformerna i sig.

Fridolin understryker ofta att skolreformer ska utformas i enlighet med forskning och beprövad erfarenhet. Kanske är det här skon klämmer som mest. Fridolin kräver mer pengar och fler pedagogiska medarbetare – trots att internationella experter förespråkar en annan lösning.

En särskild utredning kritiserade nyligen kommunaliseringen av skolan. Fridolin är inte sen att instämma i kritiken. Den som är emot nuvarande system borde rimligtvis vilja ändra på det. Men på frågan om skolan bör återförstatligas svävar Fridolin på målet.

Fridolins dubbelspel visar sig inte minst i hans senaste DN-debatt (14/6). Han bjuder in till samarbete över blockgränsen för att nå en stabil, långsiktig överenskommelse. Förra årets Friskoleöverenskommelse hann emellertid knappt presenteras förrän Miljöpartiet drog sig ur.

Fridolin ger sken av att vilja uppfylla allas önskemål samtidigt. Det håller inte. Att lova allt är också att lova inget. Det är bättre att några blir besvikna före än efter valet. En ministerpost kräver tydliga besked.