Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill du inte veta av mig längre, Nordea?

/

Annons

Snälla Nordea!

Vill du inte veta av mig längre? Skulle försöka ringa ditt lokala kontor, bara för att få en liten vanlig upplysning.

Ser i telefonkatalogen, att där finns inget telefonnummer till något lokalkontor. Har mitt bankkontor upphört? Litet längre bort i texten står i alla fall: Storgatan 36! Men inget telefonnummer!

Har du inte betalat avgiften? Om du inte har råd till den, så kan jag gott låta dig få ta av räntorna på mitt lönekonto, som du måste ha lagrat upp någonstans under årens lopp.

Ser nu att det står: ”Nordea Kundcenter” på ett ställe. Javisst, solklart är det dit man ringer! Kanske man där kan få veta, om ens gamla bankkontor finns kvar.

En vänlig röst önskar: ”Välkommen till Nordea!”, men vill prompt ha mitt personnummer.

Varför då? Vet hon varför jag ringer? Tror hon att jag är ett hot? Inte begär jag personnummer av någon, som ringer för att fråga mig om någon sak. Men jag förstår: det här med personnumret är väl en praktisk sak: man presenterar sig ju först, och det är behändigt att knappa in ett nummer i stället för att haspla ur sig eller mumla otydligt sitt namn. Så då gör jag som hon vill.

Men damen är tydligen inte nöjd. Nu vill hon ha ett kodnummer också.

Kodnummer?

Aha! Det måste vara mitt kära gamla kodnummer, som jag har haft i åratal och som jag brukat otaliga gånger i bankomater och affärer med mitt Visa-kort. Så jag knappar in mitt väl inlärda nummer.

Men nu är damen inte med.”Fel kod!”

Tycker jag har varit noga med knapparna. Men kanske ändå att det blev fel. Knappar in min kod igen.

”Fel kod!” Igen!

Kollar numret jag har på lappen i hemliga fickan. Det är ju rätt kod! Försöker igen.

”Fel kod! Koden spärrad!”

Hjälp! Vad har jag gjort? Om jag har gjort något fel, så förlåt, snälla Nordea, ska inte göra så igen!

Måste kolla på ett annat telefonnummer, som står i telefonkatalogen. Finner en bra rad: ”Kunder anslutna till internet-och telefontjänster.” Bra, det är ju jag! ”Personlig service”, ännu bättre!

Ringer upp. ”Personnummer”. Okej, men nu vill även denna dam veta mitt kodnummer. Har inget annat än mitt gamla vanliga.

”Koden spärrad!”

Nu blir jag förtvivlad. Jag känner mig sviken av min gamla trogna bank, som jag anlitat i minst 30 år! Den litar inte på mig! Och hur ska det nu bli i bankomaten och affären? Har jag fel kod? Och inte fick jag den upplysning jag tänkt be om!

Snälla Nordea, du finns väl? Tala om, hur jag ska ringa till dig, jag som bor på landsbygden med svårigheter att ta mig till stan.

Snälla, snälla!

Mer läsning

Annons