Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vuxna abdikerar i nya barnböcker

Annons

När jag läser barn- och ungdomslitteratur slås jag allt oftare av vilken styrka barnen i dessa skildringar besitter och hur klena, förvirrade och ofullkomliga många vuxna karaktärer är.

De senare kan av olika anledningar inte riktigt hantera sina liv och sin roll som vuxna. Barnen tvingas då mer eller mindre att bli starka för att klara sig.

Den här iakttagelsen är ingalunda bara min egen, utan slogs exempelvis fast i 2007 års så kallade Bokprovning.

Det är en sammanställning som Svenska barnboksinstitutet gjort av den barn- och ungdomslitteratur som har givits ut under året.

Just 2007 poängterades bland annat att ovanligt många föräldrar, framförallt mammor, i böckerna tycks ha abdikerat från sin föräldraroll och gått in i sina egna bekymmer.

Även i fjolårets utgivning finns böcker som understödjer denna trend.

och ängeln i flaskan är ett exempel. Amanda och hennes storebror ska äntligen få ett småsyskon.

Men barnet överlever inte födseln, och det som skulle ha blivit så fantastiskt blir istället till en mardröm. Modern går in i en djup depression och fadern begraver sig alltmer i sitt arbete.

Inte heller Amanda och brodern kan riktigt prata om vad som har hänt, utan Amanda lämnas att ensam ta sig igenom sorgen.

Ett annat exempel är Eskil och jag och den perfekta hämnden av Cecilia Davidsson.

Här är det kanske frånvaron av en far som är mest påtaglig. Men i boken finns också ett tydligt motsatsförhållande mellan berättaren Johannas perfekta kärnfamiljsliv i landsortsidyllen å den ena sidan, och Eskils och hans unga mammas mer kaotiska tillvaro å den andra.

De har hittills levt storstadsliv, men blir i boken grannar med Johanna.

Lantlivet idealiseras, vilket också är vanligt i böcker för barn, medan storstaden framställs som hård och farlig.

Det är i storstadsmiljön familjer upplöses, och det är där barnen blir osäkra och utagerande. I boken tydliggörs detta av att Johanna är en mycket harmonisk och trygg tjej, medan Eskil är tämligen labil och älskar att leka krigslekar.

Med Johannas hjälp utvecklas han dock till att upptäcka nya sidor hos sig själv och våga visa vad han tycker, helt utan vuxna människors inblandning.

med dessa exempel?

Barnen och ungdomarna tar i och för sig ett stort ansvar och klarar väldigt mycket i många nyutgivna böcker.

Men, kan man invända, så är ju också fallet i äldre barn- och ungdomslitteratur. Till och med till den grad att man kan se det modiga och självständiga barnet som ett kännetecken för denna bokkategori.

Och tänker man efter är detta ganska självklart. Böckerna är ju skrivna för barn, och dessutom ofta med ett pedagogiskt syfte.

Då är det givetvis viktigt att böckernas unga personer ges stort utrymme och kan tjäna som förebilder. På så sätt lockar böckerna till läsning samtidigt som de är uppfostrande.

Men det som förefaller ha skett, och som också har noterats i Bokprovningen år 2007, är en allt tydligare förskjutning mot att barnen inte bara är starka i sig själva, utan att de i många fall omges av väldigt inkompetenta vuxna.

Det är också tydligt i mina två exempel, och jag tror att det är just i vardagsskildringar de vuxna har abdikerat.

och science fiction är fokus så riktat mot äventyret, utan samma krav på verklighetsförankring, att det inte är det minsta konstigt om barnen är lämnade vind för våg med sina svåra uppgifter.

Vardagsskildringarna avspeglar däremot tydligt sin samtid. Med dagens anspråk på att vara lyckade både hemmavid och i arbetslivet kan det för många lätt slå över till att de hamnar i depression, utanförskap eller alkoholism.

Säkerligen är detta en viktig anledning till de många skildringar av ensamma, starka barn som sköljer över oss.

I mitten av mars är det dags för en ny årgång av Bokprovningen.

Med tanke på ekonomiskt svårt läge och allmän krisstämning är det knappast någon högoddsare att påstå att mina två exempel är typiska för 2008 års utgivning av barn- och ungdomsböcker.