Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Weeping Willows marscherar rakt in i hjärtats

Med en tydlig rytmik och ett stadigt trumkomp marscherar Weeping Willows än en gång rakt in i mitt hjärta.

Annons

Varför, varför, varför spelar de inte vid midnatt tänker jag. ”Blue and alone” ska sjungas ut i natten, bort över Storsjön och upp mot stjärnhimlen. Oj så fel jag hade. Det är lika underbart i åttasnåret.

Det är en lurig Magnus Carlsson som går ut på scenen. Han flörtar med publiken, vinkar till dem han känner – och till dem han inte känner.

– Det är många bekanta ansikten här, säger han.

Han är hela Östersunds svärmorsdröm i kväll.

De kärlekstörstande och vemodiga sångerna ljuder ut över Badhusparken. Weeping Willows är så proffsiga och så rutinerade, som bara ett band med snart tjugo år bakom sig kan vara. Det enda Magnus Carlsson behöver göra är att lite kaxigt ställa sig på scenkanten, så har han publiken i sin hand.

Trots de varma vindarna som blåser genom parken så står håret på mina armar rakt upp när Magnus Carlssons röst når mina öron och jag har ett ständigt leende på läpparna hela tiden.

Efter en timme måste vi ta avsked när de ska lämna över scenen till Rebecca & Fiona. De stiliga männen kliver av och vinkar mot publiken som bara stjärnor kan.

• Badhusparken

• 19.45

Betyg: 5/5

Här hittar du alla recensioner från Storsjöyran 2014