Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Yenies inlägg på Facebook

Annons

"Jag tänkte att jag skulle skriva lite om "negerdebatten" som har pågått de senaste dagarna.

När jag var liten var jag ensam mörkhyad i ett i samhälle och jag var något intressant att beskåda och kalla olika namn. Namn som "jävla neger", "äckliga svartskalle". Jag grät många gånger och önskade att jag såg annorlunda ut. Jag var enkel att angripa. Alla såg mig. Mitt stora hår och min färg, man kunde gömma saker i mitt hår skämtade man om.

Jag kom hem från skolan och bad mamma om att få platt hår. Jag grät. Jag var sex år.

Runt om när man har umgåtts i olika kompisgäng när man blev äldre så har det varit så lätt för många att lägga på neger när jag presenterade mig och på något sätt förklara och rättfärdiga mig och på så sätt spara tid. Yenie räckte inte.

Någonstans på vägen började jag smyga in ord när jag var på fest eller träffade nya människor. Beskrivande ord för min färg. "I'm the black girl, I'm the Brownie." Jag gjorde det så ingen annan hann före. Jag ville ha kontroll. Det var med humor men samtidigt i panik. Det är så jävla äckligt att jag ens ska känna att jag behöva påtala min hudfärg så ingen annan gör det. Jag tänkte "ni behöver inte säga något om hur jag ser ut jag säger det själv först".

Jag har blivit kallad negerjävel i många år. Jag har blivit kallad svartskalle. Jag har läst Pippi på jobbet ett flertal gånger under dom senaste fem åren inom förskolan. Jag har alltid hoppat över raderna om att Pippis pappa är en "negerkung". Och tänkt att det finns mer. Det var en annan tid.

När man en gång blivit utfryst. När man en gång varit den som folk pissar på, är det svårt. När allt handlade om att passa in och man själv stack ut.

"Är det lugnt om jag säger negerboll, Yenie?". Jag har fått den frågan så många gånger. "Visst", har jag svarat. Men det kan vara svårt att höra negerboll, när man har varit en äcklig jävla neger halva sin uppväxt. Bara så att ni vet.

Jag älskar mig själv nu för min fina brun färg. För mitt fina hår. En dag är jag kanske redo ha mitt afro som så många har retat mig för. Jag vill tro att det är en ny tid nu, men är det verkligen det? Det måste det vara.

Jag hoppas att det är okej att gå till skolan och vara från ett annat land eller ha ett handikapp. Att vara under- eller överviktig. Jag hoppas att man får vara annorlunda nu, utan att bli mobbad.

För om det fortfarande inte är okej har vi ett problem.

Yenie L Vera"