Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Både oliver och idioter förtjänar en andra chans

Man har stiftat nya regler och lagar i årets Melodifestival. Jag förstår dem inte, jag gör heller inga försök att reda ut begreppen eller ta reda på hur den där Björkman egentligen tänkte när han ännu en gång krattade om i sin manege.

Annons

Allt jag behöver veta är att den här lördagen är lördagen då folk får en andra chans. Och det gillar jag.

Vem som vinner eller förlorar spelar mindre roll. De har i alla fall fått en andra chans och det är det långt ifrån alla som får. Eller är villiga att ge.

med andra chanser, man kan ge bort dem till både höger och till vänster dagarna i ända utan att vara vidare medveten om det. Man kan man ägna dagar, veckor och månader åt att överväga om man borde ge bort en andra chans eller bara försöka glömma bort den första. Och så kan man skrubba sina knän när man tigger om den, om den andra chansen.

Folk envisas alltid med att ange tre som en definitiv och lätt magiskt siffra. Har det någonsin slutat väl efter att en tredje chans fått falla?

Nej. Det är nämligen två som är den kritiska siffran, känner du dig så pass frikostig att du börjar slösa och ge bort fler än två så kommer det antagligen sluta med att du vräker bort så många chanser att du till slut tappar räkningen. Lagom är alltid bäst, och i det här fallet är lagom två.

på oliver och idioter. Jag har inget större problem att ge oliver en andra chans, det kräver inte samma grundliga eftertanke och samma noggranna övervägning som huruvida jag är beredd att nåla tillbaka hjärtat på kavajslaget igen eller inte. Men hela meningen med chanser är ju tyvärr att de aldrig kommer utan en insats, utan en risk att förlora något. Värdighet, förhoppningar, tilltro eller vetskapen om att man misstagit sig. För hur högt man än värderar sina chanser, så kan man aldrig vara säker på att alla andra vårdar dem lika ömt. Utan risk finns det tyvärr ingen andra chans.

till exempel Anna Järvinen en andra chans, och det har jag inte ångrat i en enda sekund. För fyra år sedan gav jag en gammal pojkvän en andra chans, det gick inte lika bra. Så här med facit i hand så var det en katastrofal andra chans att ge bort, en besvikelse som inte väntade många dagar med att visa sitt retliga tryne. Men jag lärde mig av det också. Liksom jag gjorde av de chanser jag gav till sönderblekta jeans, plattångad hellugg, svart kaffe och den där bästa vännen som inte alls visade sig vara så himla bra.

på att hantera mina andra chanser. Det är inte så att jag ger bort dem hur som helst, men jag har lärt mig att disponera dem bättre. Att man ibland måste ge bort en chans för att få en tillbaka. Och att de som strör sina för vinden inte tar dem på allvar. På så vis kan jag tycka att han är lite slösaktig, den där Björkman.

Mer läsning

Annons