Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är skidåkningen som lockar turister

/
  • Mjölkkor och fjäll, inte alltför vanlig syn numera. Men i Bruksvallarna är det verklighet. Dessutom har ett par andra bönder i byn getter och får.
  • Tänk stekande vårsol. Då förstår man finessen med sydverandan vid fjällhotellet.
  • Lotta Wainonen kom för att säsongsjobba i Härjedalsfjällen, träffade Johan Eriksson och sedan blev de sambos. Så nu är hon en av de bofasta.
  • Så bär det iväg mot Össjöstugans våfflor och kaffe. Karin Pettersson, Falun, startar skidfärden från Walles.
  • Utanför Ica Stigmyhrs parkeras bilar och längdskidor beroende på hur kunden tagit sig hit. Slalomskidor lyser med sin frånvaro i den här skidbyn, men en halvmil bort finns Ramundbergets backar.
  • Stig Kristiansson driver jordbruk på en fjällägenhet, det vill säga statlig mark.
  • Karin och Roland Pettersson, Falun, är stora fjällentusiaster. De har varit i Lapplandsfjällen och Jämtlandsfjällen, men fastnat för Härjedalen. ”Det är lättillgängligt. Vi är uppe flera gånger per år”, säger Karin Pettersson. Till påsk får de sällskap av de vuxna barnen med familjer.
  • Ladugården som Stig Kristiansson skulle vilja ersätta med en nybyggnad. ”Den är inte rationell, den tar för mycket arbete.”
  • Drygt 40 mjölkkor och 56 ungdjur finns på gården i Bruksvallarna.
  • Ladugårdskatten fångar råttor och smiter gärna in i en parkerad bil om bildörren står öppen.
  • Ett par kvigor och kor av fjällras har Stig Kristiansson. De stammar från kor som funnits länge på gården.
  • De går ute året om och har en ligghall att söka skydd i när det behövs. Så korna har lurvig päls hos fjällbonden Stig Kristiansson.
  • Mjölkkor och fjäll, inte alltför vanlig syn numera. Men i Bruksvallarna är det verklighet. Dessutom har ett par andra bönder i byn getter och får.

Skidåkningen har tagit ett så fast grepp att man skulle kunna tro att det är vallningen som gett namn åt byn. Men Bruksvallarna är jordbruksbygd. Fäbodvallarna tillhörde en gång Ljusnedals bruk.
Och minsann, en mjölkbonde kämpar kvar.

Annons

Fast det är inte långt borta att Stig Kristiansson och Kicki Klockervold ska lägga ner.
Å andra sidan, Stig har sagt förut att de nog måste sluta, och ändå fortsatt.
Men han tvivlar på att det kommer en ny generation som tar över.
– Sådana som vi har kört på. Har man inte kunnat ta ut lön en månad har man klarat sig ändå. Mjölk har man och någon köttbit i frysen. Men nya bönder är företagare som inte kör företag om det går dåligt.
Det är korna som Stig Kristiansson och Kicki Klockervold äger som håller dalgången öppen.
Utan betande kor och slåtter skulle Ljusnans första slingrande strömmar kantas av vide och björk. Sommartid syns det att det betas mellan trädstammarna.
– Ja det är vi som håller landskapet öppet. Det kan man säga. Vi håller 150 hektar öppet.
Stig Kristianssons släkt har bott här sedan 1600-talet.
– Gården tog jag över på heltid 1985 efter min morbror, men han drev det mera som ett småbruk. Vi satsade.
Nu är ladugården inte effektiv och Stig Kristiansson vill bygga nytt.
Men den finns en hake.
Det är staten som äger marken och Stig Kristiansson arrenderar som hans morbror och många dessförinnan.
Och staten vill inte sälja.
I många år har Stig Kristiansson förhandlat med olika statliga instanser: Jordbruksverket, länsstyrelsens olika avdelningar.
Samtidigt är värdet av att det förblir brukad mark stort har myndigheterna förklarat.
Ett moment 22 som tär på fjällbonden.
Av tre mjölkbönder i hela Härjedalen är deras gård den som ligger längst bort på Milkos hämtningslinje.
Milko har Stig Kristiansson inga problem med.
– De vill ha mjölk, så de hämtar.
Den kritik som Stig Kristiansson har riktar sig mot myndigheterna, dels den svenska staten, del EU med alla byråkratiska krav.
– Vore det inte för det vore det här drömjobbet.
I snålblåstens minusgrader går korna omkring utomhus. Stig håller sina djur ute året om.
Det har funnits de som tyckt synd om korna som går ute.
– Ingen tvekan om att djur som är ute jämt mår bäst. Pälsen blir tjock och långhårig.
När vi går fram till kvigorna skuttar de mot Stig och maten de tror han kommer med.
– Se där uppe, säger Stig och pekar mot en svart prick på himlen.
– En kungsörn.
En ort på hög höjd, 650 meter över havet, har sin särart.
Växtsäsongen är kort, eller om man vill, snösäsongen är lång.
Snö och kyla som försvårat jordbruket för generationer av bönder är manna från himlen för den som lever på snöälskare av olika slag.
Hit kommer turister och hit kommer proffsen som Charlotte Kalla och Petter Northug.
Skidåkningen präglar livet i Bruksvallarna i stor utsträckning. Både bofasta och tillresta försörjer sig på service.
Det finns bensinstation, livsmedelsbutik, kläd- och sportaffär och hotell och andra boenden.
På Walles fjällhotell uppe vid trädgränsen är det lugnt som i kyrkan.
Ett par småpojkar i långkalsonger och deras pappa är de enda i hotellfoajén.
– Det är sportlov här, så då är det lugnt. Det är ganska skönt. Annars är resten av säsongen är det mycket bokat, säger Lotta Wainonen.
Hon var tillrest, kom som säsongsarbetare förra vintern, men är nu bosatt vid Walles. Snöskoteresset Johan Eriksson kom i vägen, om man säger så.
Nu är de två sambos och bor i ett hus intill Johans mamma.
Hela fjällvyn mot Kariknallarna, Skarvarna och bakänden på Funäsdalsberget har de framför sig varje dag.
I matsalen på hotellet exploderar vyn mot dalar och fjäll, så det nästan gör ont i ögonen.
– I dag ser man inte lika bra, men det är jättefin utsikt, säger Lotta.
Hon har i år fått sällskap av sin syster Sandra.
De talar en mjuk klingande skånska, och det gör de flesta av deras arbetskamrater.
– Nästan alla som jobbar här i år är från Skåne. Det var en som ringde hit och trodde att han kommit fel, säger Lotta Wainonen.
Hotellet ligger 200 höjdmeter över Ljusnans nivå.
Därför tar många bilen hit upp för att starta på kalfjällsnivå.
Det har Karin och Roland Pettersson, Falun, gjort. De greps av fjällfebern på 1950-talet och för 20 år sedan skaffade de lägenhet på Östgården i Funäsdalen.
Karin gillar Härjedalsfjällen bättre än Jämtlandsfjällen.
– Det är lite snällare terräng här, mjukare, säger Karin, men Roland protesterar och menar att det handlar om några turer i Jämtland som råkade bli tuffa.
Skidåkningen och bonden, mötas de någon gång?
– Jag slutade åka, när barnen växte upp, förklarar Stig Kristiansson.
När det är dags att säga hejdå till Stig Kristiansson säger han att det var roligt att vi kom. Alltid roligt med besök, förklarar han.
– Men i dag var ni inte de enda. Det stannade en bonde från Liden. Han såg korna och stannade och pratade.
Minsann, en skidsemestrande bonde.

Mer läsning

Annons