Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Data, yoga och skidåkning - programmeringsläger i Bruksvallarna bara för kvinnor

– Det sliter på en att hela tiden vara i minoritet. Här slipper man det.
Julia Krantz är en av deltagarna som lär sig mer om programmering på ett läger i Bruksvallarna - ett läger bara för kvinnor. Hon jobbar i den mansdominerade IT-branschen.
En bransch som behöver mer folk och där kvinnorna kan stå för lösningen.

Annons

Lina Flitig, Louise Zackrisson, Anna Tonelli och Victoria Wagman tar sig an Arduino-kontroll korten, en av flera workshopar på lägret i Bruksvallarna.

En blek sol tar sig knappt igenom diset som hänger över Bruksvallarna den här lördagen och det är nästan regn i luften. På skidstadion övar ett gäng tjejer skidor i plusgraderna efter att först ha börjat dagen med yoga. Nu väntar ett dopp i badtunnan med utsikt över fjällvärlden, kanske bastu och sedan lunch.

Så länge följer upplägget receptet för en ganska typisk "må bra med tjejgänget" - helg i fjällvärlden. Bara det att det här tjejgänget fortsätter dagen med en workshop i hur man programmerar, bygger och styr ett Arduino mikrokontroll-kort. Ett sätt att lära sig hur dataprogrammering fungerar och kan tillämpas i praktiken.

Under fyra dagar hinner lägerdeltagarna med fler kurser om programmering och datautveckling.

– Det här är jätteroligt. För mig var det nog kombinationen med skidåkning som gjorde att jag ville hänga med. Jag haft några kurser i programmering på min utbildning men vill lära mig mer, säger Louise Zackrisson som studerar i Östersund.

Tillsammans med ett tjugotal andra tjejer deltar hon i ett progammeringsläger i Bruksvallarna i mitten av januari. Ett läger enbart för kvinnor, arrangerat av föreningen Pink Programming, som ordnat liknande läger tidigare, samt samlar kvinnor till programmeringsträffar på helgerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Från vänster Tone Pederssen, Hanna Slotte, skidlärare, Maria Nygren, Hanna Blomqvist, Sofia Öberg och Josefina Thomsson. Skidåkning kombinerat med programmering, yoga, god mat och mys fungerar.

– Det är första gången vi har ett läger på vintern och det är nästan bättre än att ha det på sommaren. När solen skiner och det är varmt tar det emot att sitta inne och koda. Här blir det bara mysigt att sitta inne i stugan när det är lite ruggigt ute, säger Tone Pedersen, en av ledarna och arrangörerna.

Till vardags jobbar hon som mjukvaruingenjör. Hon är enda kvinnan i sitt team, en upplevelse som Tone Pedersen delar med många kvinnor i den mansdominerade IT-branschen.

– Vi har kodat med över 1000 tjejer på våra kurser och läger. Många delar upplevelsen att vara en minoritet. Det är bra att få träffa andra och få diskutera sina upplevelser, olika situtioner som man hamnar i där man upplever att det finns fördomar mot kvinnor i branschen, även om de är omedvetna.

Hur har du upplevt det?

– Det har hänt att jag känt att jag inte fått tilliten, att andra tror att man inte riktigt fixar jobbet.

Bara för att du är tjej?

– Exakt. Jag tror inte att man vill något ont, det handlar mer om att man är van vid att det är en man som programmerar, säger Tone.

Under fyra dagar bor deltagarna i en fjällstuga i Bruksvallarna. Föreläsningar och övningar i programmering kompletteras med yoga och skidåkning, samvaro, god mat, kvällshäng, stugmys. Ganska långt ifrån pizza och energidryck i någon källargrotta där (oftast) unga män spottar ur sig kod eller spelar dataspel flera dygn i sträck.

Lina Flitig är en av ledarna på lägret och jobbar själv med programmering. Julia Krantz är nybörjare när det gäller kodning. Hon jobbar med design inom IT-branschen.

– Jag fick på riktigt frågan, varför vi inte bara sätter oss i en källare och kör, som snubbar gjort i alla tider? Och någon undrade, vad vi ska här och göra egentligen, bara sitta och ha det mysigt? säger Julia Krantz.

Så blev några reaktioner från hennes omgivning när hon berättade att hon skulle på ett programmeringsläger för bara kvinnor, i fjällen.

Själv jobbar hon med design inom it-branschen. Hon är med på lägret för att lära sig mer om programmering och beskriver sig själv som nybörjare när det gäller att skriva datakod.

– Man hamnar lätt lite i underläge mot programmerna. Här lär jag mig förstå mer om hur det fungerar.

Det är ju bara tjejer här, vad tycker du om det?

– Jag har jättebra manliga kollegor men att alltid vara i minoritet på jobbet, det sliter på en. I en grupp finns det alltid en förväntan på hur man ska vara och i teknikbranschen kan det vara en rätt tuff jargong. Det är lättare att bryta den i en kvinnlig grupp tror jag, säger Julia Krantz och fortsätter:

– Det är en ren lyx att vara här, det är ok att vara nybörjare, en fin gemenskap, jättemysigt.

Föreningen Pink Programmings huvudsyfte är att få fler kvinnor att programmera genom att skapa en "inspirerande miljö där tjejer som är intresserade av programmering kan ha roligt och känna sig hemma samtidigt som de lär sig att koda, eller bygger vidare på befintliga kunskaper." Så står det på föreningens hemsida.

– Intresset finns, det visar inte minst trycket på våra läger som blir fullbokade på en gång, säger Tone Pedersen

Varför är det så viktigt då, att fler kvinnor blir programmerare?

– Flera orsaker. Mjukvara finns i jättemånga produkter. Man kan nästan säga att mjukvara bygger upp vårt samhälle. Och de bästa produkterna får man om man tar in så många perspektiv som möjligt, om så många som möjligt deltar. Både kvinnor och män.

Enligt IT och Telekomföretagens medlemsorganisation, kommer det att saknas 60 000 programmerare i Sverige år 2020, om inget görs.

– Och man får inte glömma bort halva befolkningen när man jobbar för att fler ska välja yrket, säger Tone Pedersen

Linsgryta och vatten istället för pizza och öl.

BILDEXTRA - Se bildspelet från programmeringslägret i Funäsdalen

Mer läsning

Annons