Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Lindeberg: Pressetiken gäller lika för alla

Svaret på frågan om nyhetsrapportering skulle fungera utan ett etiskt regelverk framstår inte längre som lika självklar, skriver Hans Lindeberg, chefredaktör på Östersunds-Posten.

Annons

Hans Lindeberg, chefredaktör på Östersunds Posten.

I onsdags förhördes norska världsstjärnan Therese Johaug av stiftelsen Antidoping Norge efter att hon testat positivt för det förbjudna ämnet Clostebol.

Johaug försvarar sig med att hon litade på sin landslagsläkare. Hon utgick från att den läppsalva hon fick av läkaren var ren från dopningsklassade ämnen.

Därför är hon oskyldig.

Under förhöret kom det fram att halten av Clostebol i Therese Johaugs urinprov var mycket låg, näst intill svår att mäta. Skidstjärnan menar att det stärker hennes version. Att ämnet kom från läppsalvan, inte något medvetet användande av dopningspreparat.

Tolkningen skulle kunna vara den motsatta. Att Therese Johaug tidigare använt Clostebol som är en prestationshöjande anabol steroid men att halten hunnit sjunka när dopningsprovet togs.

Antidoping Norge vill stänga av Therese Johaug i 14 månadereftersom hon har personligt ansvar för allt som finns i hennes kropp, oavsett hur det har hamnat där.

Antingen är hon ett oskyldigt offer eller en medveten fuskare? En återkommande fråga som idrotten ställs inför. Ytterst handlar den om trovärdighet för hela idrottsrörelsen.

En extrem lösning på den ständiga dopningsproblematiken vore att slopa regelverket. Att göra vilka medel som helst tillåtna för att nå målet att bli bäst. Och att överlämna frågan om hur stora hälsorisker framgången är värd till den enskilda utövaren.

En lösning som de allra flesta nog uppfattar som helt orealistisk och som ett sätt att ge upp idrottens ideal. Skulle idrott ens kunna existera utan ett etiskt och moraliskt regelverk.

Troligen inte.

I torsdags startade mediernas branschorganisation TU kampanjen ”Vi dömer inte – vi pixlar”. En angelägen kampanj som Östersunds-Posten stödjer fullt ut. Den handlar pressetik och journalistikens roll i samhället.

Svaret på frågan om en oberoende nyhetsrapportering skulle kunna existera utan ett etiskt regelverk förefaller inte längre lika självklar som när det kommer till idrott. Tvärtom växer uppfattningen att alla uppgifter, misstankar, rykten och spekulationer borde få fritt spelrum även hos etablerade medier.

Att namn och bild på misstänkta brottslingar regelmässigt borde publiceras. Likaså uppgifter om etniskt ursprung även när det helt saknarbetydelse för sammanhanget.

Och när nyhetsredaktioner som ÖP tillämpar de pressetiska reglerna anklagas vi allt oftare för att ”mörka” eller att ha ”en dold agenda”.

Framförallt från krafter i samhället som just drivs av en egen agenda, den som bygger på en främlingsfientlig ideologi.

Därför är kampanjen ”Vi vägrar avpixla” nödvändig som motkraft.

Att ta pressetiska beslut är ofta en fråga om att väga allmänintresset, det vill säga vad som är viktigt för många att veta, mot hur stort intrång en publicering innebär i den personliga integriteten.

Det fina med pressetik är att den gäller lika för alla. Precis som idrottens dopningsregler.

Därför drabbas Therese Johaug kanske orättvist när hon tvingas bära ansvaret för att ha fått i sig Clostebol, men det måste få vara så.

Alternativet vore mycket mer skrämmande. Risken är att idrotten skulle utvecklas till en variant av antika gladiatorspel, bokstavligen på liv eller död.

Läs fler krönikor av Hans Lindeberg:

Tänk om Anna inte hade haft några journalister att ringa till

Korven i Krokom blev en mediestory

Mer läsning

Annons