Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Girjasdomen ger politikerna bakläxa om småviltsjakten

Den principiellt viktiga hovrättsdomen talar för att hela systemet måste ses över.

Annons

Ska staten köra över samerna, ska renägare köra över jägarna, eller ska det möjligen gå att samsas? Den infekterade frågan om makten över fisket och den eftertraktade småviltsjakten på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, har åter blivit högaktuell.

Matti Berg är ordförande i Girjas sameby. Foto: Emma-Sofia Olsson / SvD / TT

Under tisdagen föll hovrättsdomen i det viktiga Girjasmålet, som handlar om just fiske och småviltsjakt, och som står mellan Girjas sameby och svenska staten. Hovrättens dom kan ännu överklagas, men om den står sig måste politikerna snarast sätta sig vid ritbordet och tänka ut hur systemet ska vara utformat framöver.

Girjas sameby, och i förlängningen landets samebyar i allmänhet, har förmodligen vunnit en större seger än vad många inser. Det som ser ut som en delseger kan nämligen mycket väl ge upphov till ett förändrat upplåtelsesystem.

Läs även: [+] Svenska samernas riksförbund om konsekvenserna av domen i Girjasmålet: ”Skapar mer förvirring än förståelse”

Hovrätten för Övre Norrland slår fast att samebyn har "bättre rätt än staten till jakt efter småvilt samt till fiske inom samebyns område", och hovrätten går längre än så. Den underkänner uppfattningen att det skulle vara staten som i egenskap av markägare har jakträtten och fiskerätten. Hovrätten skriver rakt ut följande: "Staten har alltså ingen rätt till jakt efter småvilt eller till fiske inom Området. Som en konsekvens av det har staten inte rätt att som fastighetsägare upplåta småviltsjakt och fiske inom Området."

Samebyn har inte ensamrätt till småviltsjakt och fiske, och bruksrätten innefattar inte en rätt att upplåta jakt- och fiske åt andra, men samebyn har likväl bättre rätt än staten, som alltså varken har rätt att fiska och jaga eller att upplåta småviltsjakt och fiske inom det aktuella området. När detta nu är klarlagt kan man gott ifrågasätta varför vi ska ha en ordning där staten upplåter en jakt- och fiskerätt som staten inte själv har. Att dagens regler inte strider mot grundlagen eller utgör diskriminering, och därmed inte sätts ur spel automatiskt till följd av hovrättsdomen, innebär inte nödvändigtvis att lagt kort ska ligga för evig framtid.

Hovrättspresident Margareta Bergströms uttalande om att domstolen endast tillämpar gällande rätt som den är och att politikerna kan ändra lagstiftningen om de finner behov av det (Sameradion 23/1), framstår som en nyttig påminnelse. Även justitiekansler Anna Skarheds uttalande om att det kan finnas ett behov av att politikerna ser över hela frågan (svenskjakt.se 23/1), bör begrundas.

En expert som tydligt har berört det som framstår som pudelns kärna är Eivind Torp, som är docent i juridik vid Mittuniversitetet. I en kommentar till Sameradion (23/1) förklarar Torp att det kan ifrågasättas om det är rimligt att staten ska förvalta jakten när den nu inte har jakt- och fiskerätt trots att staten är markägare. I en kommentar till ledarsidan utvecklar forskaren resonemanget:

– Hovrättens ställningstagande är ett direkt slag mot den ordning vi har haft sedan 1993, och som bygger på tanken att staten som markägare hade just jakt- och fiskerätt, en rätt som staten i sin tur kunde upplåta åt allmänheten. Men om staten nu saknar denna rätt kommer beslutet från 90-talet på skam, säger Eivind Torp.

Eivind Torp, docent vid Mittuniversitetet. Foto: Anneli Åsén

Hur ett eventuellt politiskt efterspel kommer att se ut återstår att se, men om det börjar röra på sig kan vi vara helt säkra på att en hel del oro kommer att blossa upp, inte minst inom jägarkåren. Men när domstolen nu även har slagit fast att samebyn i fråga inte har någon ensamrätt, är det svårt att tänka sig att det ska kunna bli tal om sträng exkludering eller chockhöjda priser, även om samebyarna skulle få en ny eller nygammal roll. Domen i hovrätten tycks i alla fall inte lämna någon sådan öppning.

Vill man vara hoppfull kan man föreställa sig ett scenario där samebyarnas rättigheter stärks, men där medborgare som inte är medlemmar i någon sameby likväl får rimliga möjligheter att fiska och jaga småvilt på statens mark.

Mer läsning

Annons