Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Att vara barn under medeltiden - inte så annorlunda mot att vara barn i dag

Litteratur
Eva Österberg: De små då - perspektiv på barn i historien
Natur & Kultur

Annons

De är många, vi har alla varit i deras ställe och genom tiderna har svält, misär och krig ofta drabbat dem hårdast. Ändå är barnen ganska osynliga i de historiska källorna.

Men om man letar finns de där - i rättsprotokoll, ballader och krönikor, och i de isländska sagorna. Eva Österberg har sökt medeltidens barn för att hitta en annan bild av deras tillvaro än den allmänt rådande, som formats av den franske historikern Philippe Ariès.Enligt honom fick barn under medeltiden växa upp utan någon särskild förståelse för att de behövde extra mycket kärlek och trygghet. De sågs som små vuxna, som arbetskraft; de var starkt utsatta för våld och hade föräldrar som inte vågade fästa sig vid dem på grund av den höga barnadödligheten.

Barn var inga arbetsslavar på medeltiden, och de var liksom dagens barn älskade av sina föräldrar. I så måtto har dagens populäruppfattning fel, menar författaren.

Det är ganska snart gjort för Eva Österberg att övertyga mig om att Ariès i stora stycken hade fel. Medeltidmänniskan visste liksom vi att barndomen hade olika faser och att små barn inte kunde avkrävas ansvar. Föräldrar blev även då förtvivlade när deras barn dog, och aga tolererades bara till en viss gräns. Här fanns också idén att barn ska fostras genom dialog och inte auktoritärt. Och så vidare.

Texten kan vara lite tung - inte av fackuttryck, tvärtom är den mycket begriplig - men samma sak återkommer många gånger och det finns stundtals något monotont över den. Det tar mig 60 sidor att komma in i boken. Men då fångas jag, och inte av diskussionen mot Ariès utan av att följa med in i historien på jakt efter argumenten. Där vi möter medeltiden i stort mer än barnen.

Det kan vara att trälsystemet inte var så utbrett som man tror - här fanns ju inga industrier att arbeta i utan bara gårdar som skulle försörja några få människor. Att dåtidens samhälle inte var så våldsimpregnerat som vi tror, eller att det inte kryllade av barn i de fattigas hus - först under 1800-talet började fler överleva, varmed tillgången på arbetskraft blev så god att industrialismen kunde födas.

Eva Österberg.

Det är intressant att möta en tid då den religiösa dimensionen alltid fanns med, då den synliga tillvaron var inbäddad i en gudomlig mening. Och - på barnens område - fosterbarnssystemet, där en familj kunde låta ett barn växa upp hos en annan för att bygga och befästa allianser och ge barnet en social och ekonomisk fördel. En parallell till att gifta bort döttrar och söner i "goda partier".

För mig handlar boken mest om medeltiden, näst mest om barnen, men det är inget fel i det. Och även om vi hittar synsätt som liknar våra fanns också mycket som var annorlunda. Det viktiga, som Eva Österberg gör, är att anlägga moteld mot fördomar och förenklingar. Ytliga kunskaper förstorar gärna upp avvikelser - inte minst populärkulturen använder ju gärna historien för att vaska fram konflikter och grymhet, despoter och andra säljbara historier. De fanns förvisso också där. Men inte så mycket som vi tror.

Mer läsning

Annons