Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tuschtrolleriet framkallar livet - "Nu behöver jag inte måla min döda pappa mer"

Gunnel Wåhlstrand målar sig in i sina motiv. Med precision och hängivenhet skapar hon en närvarokänsla som förs över till publiken. Nu visar Magasin III i Stockholm hennes största utställning hittills.

Annons

Det finns ett djup i Gunnel Wåhlstrands målningar som inte finns i de fotografier som hon utgår ifrån. Stående inför hennes tuschtrolleri känns det plötsligt som om man förflyttats in i själva landskapet och kan slå sig ner bredvid pojken och flickorna utanför indiantältet. Man är helt enkelt där. Det platta blir tredimensionellt och får liv.

Även för henne själv, under arbetet, infinner sig till slut ett ögonblick då hon ramlar in i motivet på golvet.

– Jag undrar alltid när det kommer. Men när allt får sin rätta temperatur och valör i förhållande till det runt omkring är det som att jag faller in bilden på riktigt. Det är en otroligt skön känsla, "nu är det inte papper längre, nu är jag i illusionen på något sätt". Den känslan är ju också en anledning till varför jag gör det här.

Två till fyra månader tar det för Gunnel Wåhlstrand gör göra en målning. Ibland ger papperet upp på slutet, då är det bara att börja om.

En annan är själva ritualen. Hur hon hämtar dagens vattenbalja, häller upp vatten och droppar i tusch. Ju längre målandet har kommit, desto mörkare nyans.

– Det är lite labbkänsla, det är så fint, jag tycker om det fortfarande. Det speciella är kanske att jag inte längtar efter att göra något annat.

Snart 14 år har gått sedan hennes uppmärksammade examensutställning på Kungliga Konsthögskolan. Utställningen på Magasin III samlar nästan allt hon gjort, varav fem målningar inte ställts ut tidigare.

Det krävande arbetssättet är detsamma. Varje motiv tar två till fyra månader. Ibland ger papperet upp mot slutet, svarta prickar breder ut sig likt mögel och hon måste börja om.

I hängningen på Magasin III korresponderar stenarna i hennes mors halsband med stenarna på stranden i hennes allra senaste målning.

I dag målar hon inte längre sin pappa. Motiven från familjealbumen är ersatta med tidlösa landskap, nu senast den steniga stranden från sommarstället, den viktigaste platsen i hennes liv.

Men när hon började var det för att kliva in i de fotografier som hennes far tog innan han dog. Hon vara bara ett år när han försvann och måleriet blev ett sätt att närma sig en pappa som hon inte minns.

Via hans blick kunde hon se världen, sin unga mamma. Forskningsresan fortsatte genom hennes farfars bilder, men efter att hon målat sin pappa utifrån en id-kortsbild tog det stopp.

– Det som hände var att jag plötsligt upplevde att han blev till. Något gjorde att det uppstod en riktig närvaro som jag aldrig hade känt tidigare när jag målat honom. Då var det mer en sorg bara, målningen var klar men han var fortfarande inte där.

– Men den här gången var det inte så. Det var så jäkla starkt. Jag behövde inte måla honom mer och efter det har jag plockat bort honom ur motiven. Det var så skönt för bådas skull.

Några av de verk som ställs ut på Magasin III i Stockholm.

Vad är ljusare och vad är mörkare i vågen som slår mot klipporna? Gunnel Wåhlstrand dekonstruerar de fotografier hon har som förlagor och bygger sedan upp målningarna, lager för lager. För att nå med penslarna, och för att ljuset ska falla jämt, målar hon sittandes på det uppspända papperet. Hon lägger ut lakan, kartong och madrass.

– I början är det som att jag river ner allt mörker och bygger upp skelettet i bilden. Då är ju allt det där borta som gjorde att jag drogs till den från början, och då gäller det att ha kvar övertygelsen om att jag kommer tillbaka dit, om att bilden kommer att sluta sig.

Dekonstruktionen blir till ny kunskap, men bara om hon är precis och nogsam.

– Jag känner väldigt starkt ansvar för motivet. Om jag ritar lite slarvigt eller avviker medvetet är det som att motivet ser mig, som om någon sitter bakom. Så har det varit under alla de här åren. Jag tycker att målningarna är större än mig och att uppgiften är lite större än vad jag klarar av.

Fakta: Gunnel Wåhlstrand

Född:1974 i Uppsala.

Aktuell: Med utställning på Magasin III i Stockholms frihamn, 11 februari till 11 juni. Därefter fortsätter den till museet Boijmans Van Beuningen i Rotterdam. 23 av hennes sammanlagt 35 målningar visas. Samtidigt kommer en ny bok om Gunnel Wåhlstrand konst med texter av bland andra Lars Norén.

Uppvuxen: I Borås. I högstadiet ville hon bli professionell sminkös. Efter gymnasiet gick hon en estetisk grundutbildning på Mullsjö folkhögskola. Började måla i tusch på Mejan (Kungliga Konsthögskolan).

Bor: I Stockholm.

Familj: Flickvän och niomånaders bebis.

Framtidsplaner: "Att bara fortsätta".

Mer läsning

Annons